Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Förvirrade och dementa borde kunna tvångsvårdas

Patienter som inte kan samtycka till vård på grund av nedsatt kognitiv förmåga möts av personal som inte vet vad de kan eller får göra för att lindra och bota.

I Sverige saknas det regler för hur sjukvården ska hantera patienter som inte kan fatta förnuftiga beslut. Det orsakar stort lidande och äventyrar liv. 

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

I mars larmade ett sjukhus till Statens medicinsk-etiska råd, Smer. Det handlade om en patient med en mycket plågsam halstumör som behövde vård snabbt. Men patienten var beslutsoförmögen; hon kunde inte ta till sig information eller förstå konsekvenserna av sina handlingar. Dessutom led hon av sjukhusskräck. 

Vad skulle sjukhuset göra?

I de flesta europeiska länder, inklusive de nordiska, finns det regler för hur vården ska agera när en patient saknar förmåga att samtycka till sjukvård på grund av exempelvis en tumör eller stroke, demens eller svår psykisk sjukdom. Men i Sverige finns inga regler. Politikerna har svikit trots decennier (!) av påtryckningar. 

Smer slog på trumman 2011

2004 kom en utredning i mål - men sju år senare samlade den fortfarande damm på Fredrik Reinfeldts regeringskansli. 2011 sammankallade Smer en rad myndigheter och organisationer - bland dem Socialstyrelsen och SKL, Läkaresällskapet, Demenscentrum, handikapp- och anhörigförbund - i ett försök att få fart på regeringen. Året därpå tillsattes en utredning. 

Den blev klar 2015 och överlämnades till sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S). Sedan hände ingenting. 

Härom veckan gjorde Smer ännu en framstöt. I en skrivelse till regeringen vädjar man om att få regler på plats ”skyndsamt”. Här finns berättelsen om patienten med halstumören. Tiden gick, skriver Smer, medan olika delar av sjukvården försökte lista ut vad de hade rätt att göra. Till sist var det osäkert om det fortfarande gick att göra något alls åt den växande svulsten. 

Men det är inte bara de sjuka som blir lidande av bristen på tydliga regler. Vårdpersonal som inte kan lindra smärta eller snabbt sätta in nödvändiga åtgärder därför att de befinner sig i ett rättsligt limbo, tar förstås stryk. För att inte tala om förtvivlade anhöriga. 

Hur kan det vara så svårt att komma till skott? 

Smer efterlyser legala ställföreträdare

Direktiven från Göran Hägglunds (KD) socialdepartement till den senaste utredningen ger möjligen en ledtråd. Hägglund orkade inte sätta ner foten utan beställde en tulipanaros: ett lagförslag som ”säkerställer” att beslutsoförmögna får all den vård de behöver - men det får inte förekomma något tvång!

I slutbetänkandet skriver utredaren, i lätt beslöjade ordalag, att detta direktiv begränsade möjligheten att ta fram effektiva förslag.

Socialminister Lena Hallengren (S) måste göra det som varken Hägglund eller hennes företrädare i den rödgröna regeringen - Gabriel Wikström och Annika Strandhäll - förmådde. 

Statens medicinsk-etiska råd förordar ett system med legala ställföreträdare som kan ge samtycke till vård i den beslutoförmögnas ställe. Man efterlyser också se en tydlig reglering vad gäller tvångsåtgärder. 

Självklart är det inte oproblematiskt att kompromissa med människors integritet, men status quo kostar stort lidande och i värsta fall liv.