Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Fortsätt kämpa för nattåg till Europa

Visst, kritikerna har rätt i att statliga subventioner i syfte att stimulera privata initiativ ofta är liktydigt med att kasta pengar i sjön. Men så fungerar allt riskkapital. Vill vi ställa om duger det inte att fega.Foto: PONTUS LUNDAHL / TT / TT NYHETSBYRÅN

Svenska nattåg till kontinenten borde vara en självklarhet. Regeringen gör rätt som gnetar på.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Tågtrafiken i Europa ökar för varje år som går. Fransmännen väljer rälsen igen, i Schweiz åkte 30 procent fler nattåg 2019 än 2018 och i Tyskland valde 70 miljoner resenärer förra året tåget framför flyget på längre sträckor – rekord med råge. Deutsche Bahn aviserade så sent som i höstas att man planerar att investera i uppemot 30 nya snabbtåg för att möta kraftigt stigande efterfrågan. 

Det är egentligen inte så konstigt. Att pallra sig i väg till flygplatsen, köa, lyfta, landa och fastna i taxi är bökigt; att promenera ner till centralstation och slungas i väg genom fält och skog rena fröjden. Bor man i Amsterdam, Paris eller någon annan av kontinentens storstäder är alternativet enkelt. 

Klimataspekten hjälper och faktum är att inte ens brexit biter. Har man vant sig vid tunneln mellan Dover och Calais tar man helst aldrig flyget igen, vilket alla svenskar som bott i London vet. 

Här hemma är det knepigare. Att ta sig ner till kontinenten tågvägen från Stockholm eller Göteborg är i bästa fall ett dagsprojekt. I våras avvecklade Stena Line dessutom tågfärjan mellan Trelleborg och Sassnitz, talande nog det snabbaste alternativet. 

Kan man stiga ombord på Stockholms central vid middagstid och vakna utvilad i Hamburg morgonen därpå, löser resten sig självt.

Snälltåget mellan Malmö och Berlin har visat att det går att ta sig ner genom Danmark om man vill, men regelhindren är många och ofta absurda – som att lokförare i vissa fall förväntas kunna kommunicera på nationella språk, ungefär som om Ryanair-piloter bara fick landa i Prag om de talar tjeckiska. 

Andra stoppklossar är mer logiska, som Tysklands krav på att tågtrafiken ska bära sig själv och inte subventioneras med skattepengar. Det är i huvudsak det kravet som hittills satt stopp för planerna på nattåg mellan Stockholm och Hamburg samt Malmö och Bryssel. 

Det är också är skälet till att regeringen i veckan gav Trafikverket i uppdrag att upphandla nattågstrafik till dansk-tyska gränsen, vilket inte innebär att sömniga resenärer måste byta tåg i Schleswig-Holstein, utan helt enkelt att svenska staten subventioner resan dit men inte längre i ett slags försök att kringgå tyska regler.

Det låter krångligt men öppnar i praktiken upp för kommersiellt gångbara nattågslinjer mellan Sverige och kontinenten, vilket är utmärkt. Kan man stiga ombord på Stockholms central vid middagstid och vakna utvilad i Hamburg morgonen därpå, löser resten sig självt. 

Visst, kritikerna har rätt i att rälsen över Stora Bält och Lilla Bält är skraltig och att statliga subventioner i syfte att stimulera privata initiativ ofta är liktydigt med att kasta pengar i sjön. Men så fungerar allt riskkapital, därav riskkapital. Vill vi ställa om – och det vill vi – duger det inte att fega. Nattåg till kontinenten är en utmärkt och upplyftande idé. Fortsätt kämpa för den.