Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Förnuftet segrade: en extremist är en extremist

Expressens ledarskribent Patrik Kronqvist om den friande domen.
Måtte fler politiker tala klarspråk som förra S-toppen Ann-Sofie Hermansson.Foto: HANNA BRUNLÖF / GT/EXPRESSEN

Ann-Sofie Hermansson frias från förtal av Göteborgs tingsrätt. Domen är viktig, men hela rättsprocessen ger en dålig smak i munnen.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Utgången av förtalsmålet mot förra S-toppen i Göteborg, Ann-Sofie Hermansson, var väntad.

Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi – de två muslimska aktivister från organisationen Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK) som stämt henne för grovt förtal, bland annat för att hon kallat dem för ”extrema röster” – förlorade och tvingas nu betala 190 000 kronor i rättegångskostnader.

Inte desto mindre är domen viktig. Försöket att sätta munkavle på Ann-Sofie Hermansson misslyckades. Tingsrätten konstaterar:

”Inom ramen för den vidsträckta yttrandefriheten som utgör grundvalen för ett demokratiskt samhällsskick har det varit försvarligt för Ann-Sofie Hermansson att lämna uppgifterna.”

Ann-Sofie Hermansson friades

Om syftet med stämningen från aktivisternas sida var att rentvå sina namn är resultatet ett praktfullt skott i foten. Påståendena om att kvinnorna är att betrakta som ”extrema röster” prövades aldrig av domstolen eftersom anklagelsen inte ansågs omfattas av förtalslagstiftningen. 

Men nu finns en dom som tydligt slår fast att Ann-Sofie Hermansson hade fog - skälig grund - för att påstå att Doubakil och Abdullahi ”försvarat terrorister”. I ett välskrivet kapitel redogör domstolen bland annat för hur MMRK försökt utmåla en dömd terrorfinansiär som offer för terrorlagstiftningen och hur man kallat domen mot en av männen som planerade terrorattentatet mot tidningen Jyllands-Posten för ”en rättsskandal”. 

Det går att se rättsprocessen ur ett positivt ljus. För bara några år sedan togs företrädare för extrema organisationer som Muslimska mänskliga rättighets-kommittén emot väl i maktens korridorer, de fick rikligt med offentliga bidrag och deras tankar hade en tydlig påverkan på Miljöpartiets syn på terrorbekämpning.  

Domen i det uppmärksammade rättsfallet där förra S-politikern Ann-Sofie Hermansson blivit stämd för grovt förtal lämnas ut i Göteborgs tingsrättFoto: THOMAS JOHANSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

De senaste åren har dock det offentliga Sverige börjat dra öronen åt sig. Extrema organisationer accepteras inte längre på samma självklara sätt som representanter för svenska muslimer. Kanske var den illa förberedda stämningen mot Hermansson helt enkelt ett tecken på desperation.

Amerikansk stämningskultur

Men samtidigt ger rättsprocessen en dålig smak i munnen. Trots att hon till slut friades har Ann-Sofie Hermansson tvingats ägna ett oräkneligt antal timmar åt sitt försvar. Och uppenbarligen finns det en hel del akademiker på svenska universitet - som i debattartiklar gett de muslimska aktivisterna sitt stöd - som tycker att rättsväsendet ska användas för att försöka tysta meningsmotståndare. Kommer de att applådera lika högljutt om svenska nynazister skulle börja anamma samma amerikanska stämningskultur?

Det är också oroväckande att Ann-Sofie Hermansson själv sagt att hon tror att hennes stora engagemang mot extremism och hederskultur låg henne i fatet i den bittra kampen om positionen som S-topp i Göteborg.

Måtte andra politiker plocka upp handsken efter Ann-Sofie Hermansson.

Expertvittnet Johan Lundberg om grupperna bakom stämningen.