Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Flest punkter vinner inte, Märta Stenevi

Jämställdhetsminister Märta Stenevi (MP) lovar att utrota (!) mäns våld mot kvinnor.
Foto: PONTUS LUNDAHL/TT / TT NYHETSBYRÅN

Regeringens satsning mot relationsvåld är historiskt omfattande, enligt justitieminister Morgan Johansson (S). Men 40 punkter på en bunt papper gör inga underverk.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Det nya svarta i politiken är att man radar upp punkter i olika åtgärdsprogram. Ju fler punkter, desto bättre kommer ett samhällsproblem att tacklas, är budskapet. Och ju fler punkter, desto mer bryr sig politikerna. 

Sålunda måste det program mot mäns våld mot kvinnor, som regeringen lanserade på onsdagen, vara minst lika omfattande som 34-punktsprogrammet mot gängkriminalitet. Så det blev 40 punkter, en jämn, medial siffra. 

Men självklart speglas inte kraften eller precisionen i ett reformarbete av punkter. Det stämmer lika lite som att en statsbudget blir bättre ju fler småsummor Magdalena Andersson duttar ut till höger och vänster. 

Det blir symbolpolitik. Stora, men alltför ofta, tomma gester. 

40-punktsprogrammet är fullt med luft. Man utlovar nio utredningar, ofta vagt beskrivna. Bara att skriva utredningsdirektiven lär ta väsentlig tid. 

Kompetenshöjning för olika yrkesgrupper är en annan vag offensiv.

Polisen ska kompetenshöjas i psykologi för att få ”förbättrade verktyg att bemöta psykisk ohälsa kopplat till mäns våld mot kvinnor”. Men poliser av kött och blod har betydligt mer konkreta utmaningar. Som nedskärningar, indragen övertid och indragen deltidshjälp från pensionerade poliser. De poliser som arbetar med det nära relationsvåldet får en allt tyngre arbetsbörda som inte syns i lönekuvertet. Vilket gör att unga, gröna poliser ofta får dessa svåra ärenden. 

Politikerna skönmålar men öppnar inte plånboken.

Om detta larmade Stockholmspolisen Jerry Nicklasson på SvD Debatt, nyligen. Den 1 juli träder dessutom en ny lag, barnfridsbrott, i kraft. ”Jättebra med barnperspektiv”, intygar han, men polisen har varken fått direktiv eller extra resurser för att klara sina nya åtaganden. Så växer känslan av otillräcklighet. 

Faktum är att hela rättsväsendet är underdimensionerat. Och många instanser tyngs nu av gängkriminaliteten. Så länge den får breda ut sig kommer den att frossa i sig resurser.

Det finns förstås en del bra och skarpa förslag bland punkterna. Exempelvis vill man göra det möjligt för polisen att beslagta meddelanden mellan närstående. Dagens förbud mot detta innebär att en våldsam mans terror i mobilen kan förbli dold. Ett utmärkt förslag, som av någon outgrundlig anledning har legat orört i skrivbordslådan hos justitiedepartementet sedan 2017. 

Men, som åklagare Paulina Brandberg har skrivit på denna ledarsida: När polisresurser saknas och en åklagare leder 60-70 förundersökningar om relationsvåld samtidigt, blir utredningarna lidande. Oavsett kompetenshöjningar.

Avståndet mellan politikernas hybris och verkligheten är faktiskt smått motbjudande. Jämställdhetsminister Märta Stenevi (MP) lovar att utrota (!) mäns våld mot kvinnor. Men många av dem som ska utföra underverket i praktiken – utredare, åklagare, rättsläkare, målsägandebiträden med flera – finns inte i tillräckligt antal. 

Det är många där ute som känner som Jerry Nicklasson: Politikerna skönmålar men öppnar inte plånboken. ”De allvarligast utsatta kvinnorna och barnen i Sverige förtjänar mycket bättre!”