Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Finländsk hjälp kan inte ersätta Nato

I Samarbete. Det vore farligt om försvarsminister Peter Hultqvist använder samarbetet med Finland som en undanmanöver för att slippa en diskussion om hur vi ska närma oss Nato. Foto: Olle Sporrong

Svensk-finskt försvarssamarbete minskar inte behovet av mer pengar och Natomedlemskap.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Sverige och Finland har beslutat att fördjupa sitt försvarssamarbete. Nu ska våra länder inte bara samarbeta under fredstida förhållanden. Tanken är att man också ska kunna komma till varandras undsättning i ett krisläge.

Det är i sig ett välkommet beslut. Själva syftet med ett närmare samarbete är ju att förbättra ländernas säkerhet. Då kan man inte dra en gräns och säga att i skarpt läge släpper vi den utsträckta handen.

Men risken är att Finland nu blir en snuttefilt i brist på annat. Visserligen har regeringen utlovat "betydande resurstillskott" till försvaret under kommande år. Men synar man siffrorna blir det inte mycket kvar av den påstådda storsatsningen.

I stället för utlovade 6,2 miljarder rör det sig i praktiken om drygt fyra miljarder utspridda på fem år, alltså i genomsnitt 840 miljoner kronor extra per år under perioden 2016-2020. Det är bara att hålla tummarna för att oppositionen lyckas höja ambitionsnivån i de slutförhandlingar som nu drar i gång inför det kommande försvarsbeslutet.

Dessutom har önskelistan snabbt utvidgats - också detta enligt känt mönster. Exempelvis vill regeringen nu ha permanent närvaro på Gotland av 150 försvarsanställda, trots att ÖB Sverker Göranson inte ser något behov av detta.

Så sent som på Sälenkonferensen i januari var såväl försvarsminister Peter Hultqvist som ÖB överens om att det är den så kallade basplattan som måste prioriteras. I stället för att lista nya önskemål om fräsiga vapensystem behöver alla pengar satsas på att få grundorganisationen på plats. Det handlar om självklara saker som att försvaret behöver bemannas, övas och beväpnas med det mest elementära. Bara denna begränsade uppgift skulle kosta runt fyra miljarder i extra anslag årligen, alltså flera gånger mer än den satsning som regeringen har flaggat för.

Men det är inte bara resursbristen som den finländska snuttefilten ska kompensera för. Finland är också svaret på Sveriges säkerhetspolitiska ensamvandring, om man ska tro Hultqvist. Tillsammans kan länderna hålla alliansfrihetens fana högt i ett allt farligare säkerhetspolitisk läge.

Men stämmer det verkligen? Det svensk-finska samarbetet är ingen försvarsunion som kan stå på egna ben. Det är inget alternativ till ett Nato-medlemskap.

I höstas skåpade regeringens utredare Tomas Bertelman ut svensk säkerhetspolitik i ordalag som var ovanligt klargörande och smärtsamma. Den svenska solidaritetsförklaringen saknar trovärdighet. Det finns ingen balans mellan målen för svensk säkerhets- och försvarspolitik och vår förmåga att uppfylla dem. Därför bör Sverige utreda ett Natomedlemskap.

Det vore farligt om Hultqvist använder samarbetet med Finland som en undanmanöver för att slippa en diskussion om hur vi ska närma oss Nato. Sverige gör rätt i att kroka arm med Finland, men riktningen bör vara klar - nämligen Nato.

 

Läs också:

Kling och klang i försvarspolitiken

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!