Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Finansminister på flykt från sitt ansvar

<p>Hur känns det att stå för en sådan motsägelsefull fördelningspolitik, Magdalena Andersson?</p>
Foto: Pelle T Nilsson

Så lamslagen. Så ängslig inför att hantera en politiskt känslig fråga. Finansminister Magdalena Anderssons passivitet i frågan om ränteavdragen är en fara för Sverige.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Socialdemokrater vet hur man förlorar val, det gör man genom att beskatta svenska folkets boende. Därför lovade S i senaste valrörelsen att inte återinföra någon statlig fastighetsskatt. Sänkta ränteavdrag skulle av motståndarna kunna beskrivas som en fastighetsskatt bakvägen när villaägare och bostadsrättsinnehavare får betala mer ur egen ficka. Trots att det handlar om en skattesubvention som belastar budgeten med ungefär 30 miljarder per år.

Vem är det då som har mest att vinna på denna subventionscirkus?

Naturligtvis alla de högbelånade högre inkomsttagare som anser sig ha råd med ett dyrare boende. Den inkomststarkaste tiondelen av hushållen får 20 gånger mer i subventioner än den fattigaste, enligt SCB. Inkomstomfördelningen kan också uttryckas som att 85 procent av alla miljarder går till den rikare halvan av svenska hushåll, medan den ekonomiskt svagare halvan får nöja sig med 15 procent.

Här har Socialdemokraterna skrikit sig hesa i valrörelsen över att "alliansregeringen sänkte skatten för de rika" för att själva i regeringsställning fortsätta att hålla skatterna låga för de rika via ränteavdragen. Hur känns det att stå för en sådan motsägelsefull fördelningspolitik, Magdalena Andersson?

Vad finansministerns känner är inte speciellt intressant; det är hennes oförmåga att angripa lånefesten som är det allvarliga. SVT har nu fiskat upp några varningsord om bostadspriserna i Konjunktursinstitutets augustirapport: "Det finns nu en betydande risk att priserna är på en ohållbar nivå."

Jo, och fakta talar sitt tydliga språk: Det senaste året växte hushållens skuldberg med 207 miljarder kronor, rapporterar SCB. Och bolånen stod för drygt 80 procent av de totala skulderna på 3 210 miljarder kronor.

Vi kan tvista om huruvida detta är början på en bostadsbubbla eller om bubblan redan är här. Problemet med att identifiera en bubbla är att den blir verklig först när den har spruckit.

Att bolånefesten inte kan tillåtas fortsätta borde dock Socialdemokraterna och Moderaterna faktiskt kunna vara överens om. Eller har de fel, alla de utländska bedömare av svensk ekonomi som under många år varnat för de svenska hushållens skuldsättning? Senast att trycka på larmknappen var IMF i förra veckan.

Att inte heller Folkpartiet - som brukar sätta en ära i rationell ekonomisk politik - vill röra ränteavdragen är anmärkningsvärt. Det var nämligen partiets dåvarande ekonomisk-politiska talesperson, ekonomiprofessorn Carl B Hamilton, som 2011 bröt det politiska tabut och krävde sänkta ränteavdrag.

Det var modigt gjort av Hamilton. Beklagligt nog styrs Sverige i dag av en regering som givetvis vet vad som måste göras, men som inte vågar. Historiens dom över Magdalena Andersson och Stefan Löfven kan bli hård.


Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.