Fiaskot som
kan bli succé

Bra boendeform. Med en ägarlägenhet behöver man inte fjäska för någon grinig föreningsstyrelse för att hyra ut sin lägenhet i andra hand. Eget ägande skapar frihet.
Foto: Bertil Haskel

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Låt oss, till skillnad från bostadsannonsernas omskrivningar, tala klarspråk: regeringens reform med ägarlägenheter har blivit ett fiasko.

Sedan denna nya boendeform infördes i maj 2009 har blott lite över 500 ägarlägenheter i Sverige fått bygglov. Hur många som har färdigställts och sålts är oklart.

Trots den extremt blygsamma starten finns det många skäl att välkomna systemet med ägarlägenheter. Det skapar ytterligare mångfald på bostadsmarknaden och det ger lägenhetsinnehavaren ett verkligt ägande.

En av de mest spridda missuppfattningarna i Sverige i dag torde vara att den som bor i bostadsrätt "äger" sin lägenhet. En medlem i en bostadsrättsförening har bara nyttjanderätten till en viss lägenhet i huset. Och den nyttjanderätten kan vara förverkad om månadsavgiften råkar betalas en vecka för sent.

Med en ägarlägenhet behöver man inte fjäska för någon grinig föreningsstyrelse för att hyra ut sin lägenhet i andra hand. Eget ägande skapar frihet.


Den som äger sin lägenhet disponerar alltså fullt ut över sin bostad, precis som en villaägare. Att bo i ägarlägenhet kan också beskrivas som att bo i ett radhusområde på höjden, där vissa gemensamma utrymmen sköts av en samfällighetsförening.

Ägarlägenheter är vanliga utomlands, men det krävdes en alliansregering för att de skulle bli verklighet i Sverige. Socialdemokraterna har av historiska skäl varit motståndare till denna upplåtelseform. Partiet fastslår "att det är olyckligt att en ny upplåtelseform har introducerats för konsumenterna på bostadsmarknaden främst på ideologisk grund och med hjälp av gynnsamma särregler."


I konsekvens med detta snömos måste det anses djupt "olyckligt" att vuxna människor faktiskt har rätt att äga sin villa eller radhus.

Självklart kommer S att motsätta sig bostadsminister Stefan Attefalls (KD) planer på att gå vidare med reformen.

Dagens regelverk gäller bara nyproducerade lägenheter, men regeringen vill att gamla bostäder också ska kunna ombildas till ägarlägenheter. Och det är en sympatisk ambition; människor ska inte behöva flytta bara för att de vill äga sin bostad.

Varför har det då varit så trögt med att bygga just ägarlägenheter? För byggbolagen borde det ju vara en attraktiv affär. Här kan byggherren sälja lägenheter i takt med efterfrågan och hyra ut dem som inte kan säljas för stunden.

En förklaring är att reformen hade premiär samtidigt som den globala finanskrisens svallvågor rullade över Sverige. En annan är att de svenska byggjättarna är väldigt konservativa.

Sedan borde regeringen också kunna stå upp betydligt bättre för sin valfrihetsreform. Det är på många sätt härligt att kunna äga sin bostad på riktigt, även när man föredrar lägenhet före villa. Antalet ägarlägenheter i bostadsannonserna kommer sakta men säkert att öka. Om några år kanske succéstämpeln kan användas i stället.