Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Farligt vägval

Foto: Alexander Zemlianichenko/AP.

Så har Ukraina fått sin eget Watergate: Polisen stormade Julia Tymosjenkos partis lokaler och beslagtog datorer och dokument. Att bryta sig in i de politiska motståndarnas lokaler brukar få konsekvenser i en utvecklad demokrati.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Men Ukraina lider av allvarliga demokratiska underskott och president Viktor Janukovitj siktar på att bli återvald 2015. Då gäller det att försöka säkra gasleverenserna från Ryssland.

Protesterna på Kievs gator handlar om något betydligt större än ett associeringsavtal med EU. Här handlar det om ett vägval för landet: ett närmande till väst, med starkare demokrati och ekonomi, eller att krypa upp i Putins famn och riskera att bli en lydstat till Ryssland.

Janukovitj valde Moskva före Bryssel. Men i ett försök att dämpa protesterna betonar han att dörren till EU fortfarande är öppen och att han vill fortsätta förhandlingarna med EU. Det lär inte få människorna på gatan att tystna.

Oppositionens största svaghet är dess splittring. Här står liberaler och nynazister sida vid sida och kräver de styrandes avgång. Det ropas efter ett EU-avtal, samtidigt som det högerextrema partiet Svoboda är djupt EU-kritiskt.

Inte bara Ukraina är av stor geopolitisk betydelse för Ryssland, och man har med ogillande sett hur EU med sitt Östra partnerskapsavtal försökt integrera forna sovjetstater, ekonomiskt och politiskt. Och Putin har för stunden vunnit denna dragkamp.

Att kalla Janukovitj för en av Kremls nickedockor vore orättvist. Han har under åren haft sina duster med Moskva och det faktum att Ukraina har förhandlat med EU visar ju på en viss grad av självständighet. Dessutom har han visat sig vara en skicklig förhandlare genom sina ambitioner att sockra buden från Bryssel respektive Moskva.

Men associeringsavtalet med EU är betydligt mer värt för Ukrainas välstånd än ryska gasrabatter och förmånligare tullvillkor. Till skillnad från Ryssland vill EU bidra till att modernisera ekonomin och stötta olika institutionella och juridiska reformer, vilket kommer att långsiktigt höja tillväxten. Precis som Ryssland lider Ukraina av en utbredd korruption som skrämmer bort utländska investeringar.

EU kräver dock att Julia Tymosjenko friges, men Janukovitj vill inte bjuda in en populär motståndare i presidentvalet 2015. Makten framför allt, på Putin-vis.

Det politiska kaoset sänker nu den ukrainska ekonomin ytterligare. Landet drabbades hårt av den globala finanskrisen 2008-2009, något som Swedbank också fick erfara. Fallande världsmarknadspriser på Ukrainas viktigaste exportvara - stål - slog hårt mot ekonomin och IMF fick rycka ut med ett krislån på drygt 16 miljarder dollar.

Nu vänder utländska kreditgivare landet ryggen och valutan - hryvnian - rasar. Ukraina ställs inför ytterligare ett vägval: antingen ställa upp på IMF:s saneringsprogram eller göra sig ännu mer beroende av Ryssland. Den som är satt i skuld är inte fri, som en svensk finansminister brukade säga.