Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Fanatismens offer
är de värnlösa

Hålls fångna. De kidnappade flickorna.Foto: Privat

I helgen publicerades bilder på många av de 219 tonårsflickor som fortfarande är kidnappade hos den islamistiska terrorsekten Boko Haram i Nigeria.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Desperata föräldrar har gett sitt godkännande till att bilderna sprids så att flickornas öde inte ska glömmas bort av världen.

Boko Haram betyder ordagrant att västerländsk utbildning är förbjuden, och det var med den motiveringen som flickorna fördes bort från sitt flickgymnasium i mitten av april.

Samtidigt som bortrövandet har rönt stor internationell uppmärksamhet och gett upphov till kampanjen #bringbackourgirls har mycket av den övriga terrorn skett i medieskugga. Bara i helgen dödades minst tio bybor när sekten jämnade byar med marken och sköt civila som försökte fly. Hittills i år har över 3 300 människor dödats.

Från ett västerländskt perspektiv är det lätt att dra slutsatsen att hotet från al-Qaida har minskat. Även om det fortfarande sker avskyvärda terrordåd, såsom attacken mot ett judiskt museum i Bryssel nyligen, har upplevelsen av ett akut hot från al-Qaidas högsta ledning avtagit.

Men det betyder alls inte att den militanta islamismen har förlorat i styrka. Den har bara riktat om sitt fokus mot närområdet. Världens säkerhetsordning håller på att regionaliseras och terrorn är inget undantag från den regeln.

Boko Harams terrorvälde i nordöstra Nigeria har motsvarigheter runt om i Mellanöstern och norra Afrika. Al-Shabab sätter skräck i grannlandet Kenya med en terrorkampanj som bara tilltar i styrka.

I Syrien har motståndet mot diktatorn Assads regim alltmer tagits över av fanatiker med den al-Qaida-anslutna gruppen al-Nusra i främsta ledet. Och i Irak tågar terrorgruppen Isis mot huvudstaden Bagdad.

Till det ska läggas al-Qaidas starka fästen i Nordafrika (AQIM) liksom på den arabiska halvön (AQAP) och i Pakistan.

Det uttalade målet är att upprätta ett kalifat - det vill säga en islamistisk gudsstat av medeltida snitt. En försmak på hur livet skulle te sig ges i de samhällen som terrorgrupperna har lagt under sig.

Musik och tobaksrökning är förbjudet. Kvinnor får inte lämna hemmet utan mannens tillåtelse och den enda utbildning som anses uppbygglig är att studera Koranen. Till vardagen hör också det ständigt närvarande våldet - ett skräckvälde av avrättningar och kroppsbestraffningar.

Det är dessa erfarenheter som får människor att fly i hundratusentals för att undkomma Isis framfart i Irak, och det var den sortens lidande som låg bakom sunnimuslimernas omvändelse 2006, då klanledare reste sig mot al-Qaida.

Därför kommer fanatikerna att få svårt att förverkliga sina planer. Däremot kan de åsamka oerhörd skada genom att utnyttja det vakuum som skapas i krig och i sönderfallande stater.

Jihadisterna hävdar att de värnar muslimers intressen runtom i världen. I själva verket är det vanliga muslimer som, tillsammans med utsatta minoriteter, får betala priset för deras blodiga framfart.