Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Expressen Ledare: Sen ursäkt till romerna

Soraya Post är rom och Feministiskt initiativs förstanamn i EU-valet. Foto: Robin Aron

Soraya Post är förstanamn för Fi i EU-valet. Hon är rom, och har berättat om hur hennes mor, tjugotre år gammal och gravid i sjunde månaden, tvingades genomgå abort och tvångssteriliserades. Modern hade redan två barn, Soraya och en pojke. Det fick räcka, avgjorde mödravården.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Soraya Post har inga syskon i dag. Brodern dog. Hon är syskonlös på grund av svensk lagfäst antiziganism. Hon är bara 57 år gammal - antiziganismen är nutidshistoria.

I går presenterades regeringens vitbok om Sveriges behandling av romerna. Det är en ond historia. I början av 1900-talet var synen rasbiologiskt fotad. En statlig utredning från 1923 skrev exempelvis att romers "inblandning i den svenska folkstammen innebär en försämring av vår folkras."

Utredningen skrev också, lakoniskt, att utrotning inte "låter sig göras". Sverige valde i stället att göra livet outhärdligt för romerna.

 

De fick inga bostäder och jagades från kommun till kommun. Eftersom de inte var mantalsskrivna hade de inte rösträtt, arvsrätt eller någon annan rätt. När välfärdsstaten kom, gavs de inte rätt till sådant som barnbidrag och pension.

Mödravård villkorades med sterilisering. Mammor kunde alltså ställas inför valet att föda i tält och riskera att barnet frös ihjäl i vinterkylan, eller uppsöka sjukhus och - om man ens fick komma in - tvångssteriliseras. Myndigheterna satte också i system att skilja barn från deras föräldrar.

 

Under 1900-talets andra hälft förändrades inställningen. Romer skulle få bostad och skolgång. Men myndigheternas anslag var överlägset, grovt och fördomsfullt. Romernas sår var djupa, misstänksamheten bråddjup. Den svenska antiziganismen försvann inte som genom ett trollslag. Även om romerna formellt fick rätt till bostad, hamnade de på bostadsvärdars svarta listor. Även om man fick gå i skolan, möttes man av hat och hot, inte minst från lärare.

Diskrimineringens logik är grym: först förvägras människor bostad, utbildning och jobb. Sedan föraktas de för att de ses som okunniga och arbetsskygga. De jagas och isoleras, sedan misstänkliggörs de för att de håller sig undan.

Att vitboken kommer först 2014 säger en del om Sveriges ovilja att erkänna sin skuld. Men förhoppningsvis kan boken bygga en bro mellan majoritetssamhället och den romska minoriteten.

 

Det behövs många broar, mycket måste förbättras. Exempelvis får bara en minoritet av romska barn full grundskolekompetens. Enligt Maria Leissner, Delegationen för romska frågor, beror frånvaron främst på att både föräldrar och barn är rädda för att barnen ska fara illa i skolan. Att föräldrarna saknar studietradition hjälper inte. Att skolböckerna helt tiger om svenska romers existens hjälper inte heller.

Det finns projekt med romska skolassistenter och brobyggare, som fungerar som länk mellan skola och föräldrar, och får barnen att komma till skolan.

Sådana och liknande modeller måste utvecklas i alla berörda kommuner. Annars sviks ännu en generation romer. Det är inte acceptabelt.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!