Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Expressen Ledare: Pengar är inte allt

i fokus. Snart är det val och då hamnar satsningar på vård, skola och omsorg i fokus igen.

Ännu en valrörelse stundar och samma gamla vanliga tävling om vem som satsar mest på vård, skola och omsorg. De seriösa partierna kommer att vara något mer återhållsamma med sina miljardregn - med hänvisning till statsfinanserna. De oseriösa partierna - Vänsterpartiet och Sverige-demokraterna - ser inte någon anledning att bry sig. Ty deras miljardlöften kommer aldrig att testas mot verkligheten.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Det politiska standardsvaret på problem i välfärdssektorn lyder: Mer resurser! När det gäller vår totala skolbudget ligger Sverige i den absoluta OECD-toppen, men med tanke på Pisa-resultaten är produktiviteten i många skolor negativ.

Mer pengar till skolan kan dessutom fördjupa krisen om de inte används på rätt sätt. Riksrevisionen varnade i veckan för hur statliga skolbidrag inte går till de skolor som skulle ha behövt dem allra mest. Skolor med lägre kunskapsresultat har mindre resurser och kompetens för att söka bidrag. Miljarder i statliga skolsatsningar har därmed ökat kunskapsklyftan mellan olika skolor. Och det var väl ändå inte syftet, Jan Björklund?

Magnus Ernek är nationalekonom och besjälad av att studera produktivitetsutvecklingen i offentlig sektor det vill säga vad vi får för de skattemedel som satsas. I en ESO-rapport (Expertgruppen för offentlig sektor) har han studerat produktiviteten i kommunala sektorer under perioden 2002-2012.

Vänsterfolk tänker nu reprisera vulgärpropagandan om att välfärden har dränerats under alliansen. De struntar i fakta. Ernek konstaterar, precis som andra studier, att de reala tillskotten har varit betydande. År 2012 satsade kommunerna i genomsnitt 14 procent mer resurser per elev i grundskolan än vad man gjorde tio år tidigare.

Ernek hittar en kommunal utgiftspost som har minskat: äldreomsorgen. Kommunerna satsar i genomsnitt 13 procent mindre på sina äldre under ovan nämnda tidsperiod. Förklaringen? Ja, det handlar om ambitionen att gamla ska bo kvar hemma när det är möjligt i stället för att flytta in på något äldreboende. Och precis som Ernek sammanfattar, finns det skäl att glädjas över att produktiviteten i äldreomsorgen sannolikt har ökat då kvaliteten inte försämrats, enligt olika studier.

Men en övergripande slutsats är inte lika med sanningen på individnivå. Det finns desperata 90-plussare som kämpar för en plats på ett äldre-boende. Det finns gamla skröpliga människor som tvingas möta 43 olika ansikten från hemtjänsten. Och det finns anställda i hemtjänsten som tvingas åka som skållade råttor mellan de gamla.

Kostnadsjakt och effektiviseringar i kommunerna måste ske med omdöme och en humanitär grundsyn. Samtidigt finns det enkla saker som smartare schemaläggningar som kan göra livet enklare för både de gamla och personalen. Kommuner kan lära av varandra.

Men detta är alldeles för krånglig materia för våra politiker. Därför drabbas vi snart av det förenklade budskapet: Vi måste satsa mer, ja ännu mer! Visst, demografin kräver på sikt satsningar, men pengar är inte allt.

Den legendariske socialministern Gustav Möllers ord om att "varje förslösad skattekrona är en stöld från folket" borde vara skärmsläckare på varje politikers dator.