Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Expressen ledare: Öronmärk med måtta

Öronmärkta satsningar drabbar långsiktigheten. Foto: Colourbox

Socialdemokraterna vill inte vara sämre än regeringen när det gäller att portionera ut budgetnyheter för att få maximal medieexponering. Måndagens löfte om två nya miljarder till sjukvården var inte ens en nyhet, utan känt sedan i höstas.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Det pågår en tävlan om löften till vård, skola och omsorg inför valet i höst. De politiska partierna vet att väljarna rankar dessa frågor högre än nästan alla andra.

Problemet är att staten har relativt lite att säga till om på dessa områden. I det decentraliserade Välfärds-Sverige är det kommunerna som sköter skolan och omsorgen medan landstingen är huvudmän för sjukvården. Det skapar ett spänningsförhållande, där staten vill möta väljarnas förväntningar trots att man ofta saknar effektiva verktyg för att lösa uppgiften.

Svaret blir som regel riktade statsbidrag. Regeringen anslår specialdestinerade pengar för det ena behjärtansvärda ändamålet efter det andra. På det viset signalerar man handlingskraft och att man ser samma problem som väljarna gör.

På senare år har vi sett en uppsjö av öronmärkta satsningar på skolans och sjukvårdens område. Eller vad sägs om: sommarskola, läxhjälp, läslyft, integration i skolväsendet, studie- och yrkesvägledning, yrkesintroduktion i gymnasieskolan, karriärtjänsterna, ökad kvalitet i det arbetsförlagda lärandet? Det är ändå bara en bråkdel av alla riktade statsbidrag på skolans område för närvarande.

Bara själva mängden är i sig ett problem. Kommuner och landsting har svårt att hålla reda på alla extra pengar de har rätt till eller kan söka. Ett större bekymmer är planeringshorisonten. Hur länge får man behålla de extra tillskotten från staten? Om man bygger upp nya verksamheter och anställer ny personal kan det bli kostsamt när staten drar undan pengarna igen.

Låt oss ta tre aktuella landstingssatsningar som exempel. Regeringen har satsat runt två miljarder kronor per år på förstärkt patientsäkerhet, vård för barn och unga med psykisk ohälsa samt en sammanhållen vård för svårt sjuka äldre. Alla dessa riktade bidrag ska enligt planen försvinna från och med nästa år. Men i vårbudgeten ligger ungefär halva beloppet kvar; ingen vet dock hur de pengarna är tänkta att användas.

Det visar på avigsidorna med politikernas förkärlek för öronmärkning. Det skapar oklarhet kring vem som styr och vem som betalar. Långsiktigheten blir lidande.

Det innebär givetvis ingen generell avrådan från att använda sig av riktade statsbidrag. För tydligt avgränsade uppgifter exempelvis kan det vara ett effektivt sätt att nå resultat.

Men så här i valtider finns det skäl att höja ett varningens finger. I stället för mer av statlig klåfingrighet skulle vi behöva politiker som vågar lyfta frågan om ökade generella statsbidrag.

Socialdemokraterna kommer ganska nära det med sina ospecificerade sjukvårdsmiljarder.

Låt oss hoppas att extrapengarna är tänkta att vara permanenta också.