Expressen Ledare: Inte som andra

Annie Lööf och Fredrik Reinfeldt.
Foto: Jens L'Estrade

Statsminister Reinfeldt hade magsjuka i januari 2012 och ställde in ett möte med EU-nämnden. Det skriver Dagens Nyheter i en granskning av regeringens sjukskrivningsvanor.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Statsministern sjukskrev sig dock inte och fick således ingen karensdag. Detta trots att regeringen Bildt, när den införde karensdagen under krisen 1993, beslöt att karensen skulle omfatta även statsråd.

Reinfeldt kanske borde ha sjukskrivit sig den där dagen. Ändå är det svårt att mäta honom med samma måttstock som gemene man. En statsminister är alltid i tjänst. Dag som natt måste han vara beredd att fatta tyglarna om något stort händer, oavsett hur dåligt han mår, egentligen. Och självklart arbetar han långt mer än 40 timmar i veckan.

Dessutom är det ju ingen som vet hur mycket arbete Fredrik Reinfeldt ändå fick gjort den där magsjukedagen, även om han just inte åkte och smittade ner EU-nämndens ledamöter.


Inget statsråd har sjukskrivit sig sedan Anders Borg var borta under två dagar 2009, enligt DN. Fast de är sjuka då och då. Bland annat ställde dåvarande försvarsminister Sten Tolgfors in ett anförande inför Nordiska rådet 2011 på grund av sjukdom. På senare år har exempelvis näringsminister Annie Lööf twittrat om att hon ligger nerbäddad med feber och Alvedon. Men någon sjukanmälan gjorde hon alltså inte.

En näringsminister och partiledare måste förstås vara nåbar och det är högst möjligt att Lööf fick en massa uträttat från sjuksängen, eller hade jobbat dag och natt med någon akut fråga under flera veckor före sjukdagen. Men om man så att säga sjukskriver sig i sociala medier är det klokt att sjukskriva sig även formellt.

Politiker måste akta sig för att undergräva sitt förtroendekapital genom att se ut att flyta ovanpå när människor, i synnerhet i mindre flashiga och välavlönade yrken, omöjligen kan snirkla sig undan karensdag och löneavdrag.

Sjuktwittrande politiker riskerar att undergräva sjukförsäkringsreglernas legitimitet, vilket är allvarligt. Det behövs mekanismer för att stävja överutnyttjande; hur de ser ut påverkar sjukförsäkringskostnaderna. När karensdagen avskaffades 1987 eldade det på sjuktalen. Det finns ingen anledning tro att det skulle förändras om försöket gjordes om.


Men i går höjdes kraven på att avskaffa den i sociala medier. Det har vi inte råd med, i synnerhet inte som ohälsotalen redan nu har en ökande trend.

Dagens Nyheters granskning sätter egentligen fingret på ett fenomen som spridit sig långt utanför politikercirklar: gränsen mellan arbete och fritid har luckrats upp för dem som kan ha jobbet "på fickan". Man kan jobba hemifrån även om man är lite krasslig. Nackdelen är ofta att man ständigt förväntas vara nåbar och i startblocken. Man loggar aldrig riktigt ur.

I statsrådens fall dras detta till sin extrem, de är aldrig lediga, alltid i tjänst. Visst bör även de sjukskriva sig om de är alldeles utslagna, men att sjukdagarna har varit få är varken förvånande eller särskilt upprörande.