Det var glädjande när västmakterna avfyrade sina maffiga sanktionsmissiler mot Putins auktoritära styre. Och berusande när västvärldens ikoniska företag lämnade landet.
Rubeln föll som en sten: ”Vad är skillnaden mellan en rubel och en dollar? En dollar!” löd ett skämt på nätet. Filmer spreds på ryssar som köade framför bankomater och babusjkor som slogs om socker.
Planen, att destabilisera Ryssland och därmed sätta tryck på Vladimir Putin, tycktes succéartad. Men hur går det nu för Ryssland, en dryg månad in i terrorkriget?
”Bättre än vad ni kanske tror”, skriver The Economist.
Rubeln har baxats upp av staten och återfått det mesta av sitt värde, börsraset har avstannat, många ryssar har satt in sina pengar på banken igen och både staten och enskilda företag har hittills skött avbetalningarna på sina utländska skulder.
Rysslands bnp var 5 procent högre förra veckan än i mars 2021.
Trots drastiskt minskad export kan Kreml räkna in runt 10 miljarder dollar i månaden bara för sin olja.
Det kan fortfarande gå helt åt fanders, förstås. Utfallet beror dels på hur ryssarna agerar under utdragen sanktionsstress, dels på den ryska industrins förmåga att klara sig utan viktiga insatsvaror och reservdelar. Många företag tränades i sådant under Sovjettiden, tyvärr.
Men viktigast av allt är exporten av fossila produkter. Trots drastiskt minskad export kan Kreml räkna in runt 10 miljarder dollar i månaden bara för sin olja. Lägg därtill vinsterna från gas och petroleumprodukter och det hopar sig till en nätt liten krigskassa.
”Om inte detta förändras kan nog den ryska ekonomin snubbla på ett tag till”, konkluderade The Economist.
Det självförsörjande USA har redan förbjudit all import av rysk energi; EU är olycksbarnet. Det beror i hög grad på Tyskland, som har gått i bräschen för att förhindra en EU-bojkott av rysk gas och olja.
Länderna måste minska importen så drastiskt som möjligt, så snabbt som möjligt. Med 95 procent om 100 är för mycket.
Nu talar tyskarna om heroiska planer på att vänja sig av med rysk gas. Så småningom. Men det är så dags, Tyskland har daltat med Vladimir Putin i decennier, trots hans tilltagande brutalitet. I en benhård artikel i Der Spiegel framstår Angela Merkel som Putins Neville Chamberlain, eftergiven och naiv.
Att Merkel huvudlöst beslutade att snabbt skrota kärnkraften förvärrade beroendet av Ryssland ytterligare.
Kanske är det omöjligt att klippa banden över en natt, för Tyskland och andra ryssberoende EU-länder. Men länderna måste minska importen så drastiskt som möjligt, så snabbt som möjligt. Med 95 procent om 100 är för mycket.
I ett nytt bisarrt utspel på torsdagen kungjorde Vladimir Putin att ”ovänliga länder” måste betala för sin gas med rubel från och med den 1 april; Ryssland river gällande kontrakt. Hur den dragkampen slutar återstår att se, men det understryker bara hur angeläget det är att Europa gör sig av med sitt ryska beroende, av alla skäl.
Regeringen i Berlin har sagt att ett EU-embargo mot rysk gas och olja skulle ”hota stabiliteten i Tyskland” och man oroar sig över inflationen. Men Ukraina smulas sönder inför våra ögon, människor dödas och lemlästas, kidnappas och svälts.
Varje last med gas och olja som inte köps från Ryssland spelar roll. Och varje förspilld dag kostar liv och lidande i Ukraina.