Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

EU-paketet oaptitligt, men vi får tugga i oss

Foto: EU/Skärmdump
Foto: OLIVIER MATTHYS / AP TT NYHETSBYRÅN
Foto: FRANCISCO SECO / AP TT NYHETSBYRÅN

EU-kompromissen är svårsmält. Men ifall skrivningarna om rättstatens principer innebär att EU kan hejda förfall i Polen och Ungern har den något gott med sig.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Det hade varit helt fel läge att sätta EU:s existens i fara, därför var en kompromiss om stödpaket och långtidsbudget för 2021-2017 nödvändig.

Då får alla 27 medlemsländer tugga i sig delar de avskyr och hålla för näsan.

Sverige, Danmark, Österrike och Nederländerna ville inte se bidrag i coronakrisfonden - som inte beräknas efter covidförekomst. Bidragsdelen krymptes från 500 miljarder euro till 390. Lånedelen ökade till 360 miljarder.

Hade de sparsamma fyra envisats med lån hade det snart lett till diskussioner om Swexit och Daxit. Det var inte läge för det.

Men att coronapaketet inte handlar om pandemins följder utan om den svajiga valutaunionen stod klart, ifall någon tvivlat, när Frankrikes president Emmanuel Macron utropade:

”En historisk förändring för vårt Europa och eurozonen”, sa Macron.

”En historisk förändring för vårt Europa och eurozonen.”

Statsminister Stefan Löfven framhåller att Sverige fått upp sin rabatt på EU-avgiften, som betalar långtidsbudgeten. Tro inte att det innebär mindre pengar till Bryssel. Tvärtom, årsavgiften ökar från 39 till 45 miljarder kronor för att täcka bortfallet när Storbritannien lämnar.

Det kunde förstås varit värre. Eller bättre, om Sverige och dess allierade lyckats krympa långtidsbudgeten. Men den ligger kvar på ett tidigt kompromissförslag om 1 075 miljarder euro.

Unionen handlar främst om att garantera fria medborgares rätt i demokratiska medlemsstater.

Detta går att smälta, EU handlar om att kompromissa. Utom på några punkter. Unionen handlar främst om att garantera fria medborgares rätt i demokratiska medlemsstater.

På senare tid har Ungern och Polen haft en dyster utveckling. Domstolars oberoende har inskränkts och mediers frihet likaså, regeringspartiet PiS i Warszawa talar ofta om att utländskt ägda tv-kanaler och tidningar ska ”poloniseras”, alltså få inhemska ägare. Och då förstås inte vilka som helst.

Detta måste förhindras. EU-uppgörelsen innehåller skrivningar om att en kvalificerad majoritet i Europeiska rådet – de politiska ledarna i varje land – ska kunna stoppa ekonomiskt stöd inte bara när länder fuskar med bidrag utan också när de bryter mot rättsstatens principer.

Hur detta tolkas framöver är avgörande för om kriskompromissen ska betraktas som ett nödvändigt ont eller ett dyrt fiasko.

Texten om rättstat i uppgörelsen har filats på till Polen och Ungern har kunnat godta formuleringarna.

Ungerns Viktor Orbán har utropat sig som segrare, vilket bådar illa. Å andra sidan skryter alla andra också en del. Österrikes Sebastian Kurz berömmer sig, som Löfven, över att ha fått upp avgiftsrabatten.

Europeiska rådet måste uppträda hårt och konsekvent om medlemsstater hotar fria medier och domstolar. Om det visar sig att kompromisstexten inte duger, eller viljan inte finns, då har toppmötet om EU:s krisfond och budget bäddat för en omvälvande EU-kris. 

Om inte EU lyckas upprätthålla fri- och rättigheter för medborgarna i medlemsländerna - vad har den för existensberättigande då?