Ett ont klimat

En äldre kvinna räddas efter det att hennes hus hamnat under vatten sedan flera floder i Japan svämmat över sina breddar sommaren 2012.
Foto: The Asahi Shimbun

Tidskriften The Economist skrev om IPCC:s nya klimatrapport i sin  nätupplaga. Artikeln inleddes med ett citat av den holländska ekonomen  Richard Tol. Han avfärdar klimatpanelen med orden: "Apokalypsens fyra  ryttare".

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Richard Tol, populär hos den amerikanska högern, hoppade av från klimatpanelen för att den uttalade sig för alarmistiskt om framtiden. Själv kan han se fördelar och möjligheter med ett upphettat klot.

Bara när det gäller klimatet kan ensligt avvikande röster få så stor uppmärksamhet i seriösa kanaler. Vad beror det på? Att hotet ter sig så overkligt och skrämmande att vi alla vill önska bort det? Att kol- och oljelobbyn är mer inflytelserik än någon inser?

IPCC målar upp en dyster framtid - och nutid. Framtiden är redan här. Havsnivån steg lika mycket från år 2000 till 2014 som det gjorde mellan 1971 och 2000. Nästan 300 miljoner människor lever under översvämningshot . De kommer att bli många fler, allteftersom mänskligheten växer och vattnet fortsätter att klättra uppåt. Och samtidigt som allt fler munnar ska mättas minskar skördarna.

På den konservativa amerikanska tankesmedjan Heritage Foundations hemsida citerade man häromåret, lyckligt, några ekonomer som kommit fram till att klimatförändringarna kommer att ha negativa följder, "men bara för fattiga länder!" Allt lugnt i Sjipkapasset, enligt Heritage.

Det stämmer att fattiga länder kommer att drabbas värst. Dels för att många av dem ligger i värmebälten. Dels för att de saknar resurser, både att förebygga klimatförändringar och extrema väderhändelser, och att återuppbygga sina samhällen efter katastrofer. Men idén att den rika världen skulle kunna flyta ovanpå, medan de fattiga tampas med klimatförändringarna, är inte bara omoralisk, utan fåfäng. Globaliseringen är på riktigt. Om de fattigas umbäranden inte utvecklar sig till väpnade konflikter som stör vår bekvämlighet, kommer de garanterat att göra sig påminda i form av desperata klimatflyktingar.

Den rika världen måste hjälpa den fattiga att anpassa sig till de förändringar som är på väg, eller redan ett faktum. Och tillväxtländerna måste vara beredda att dra sitt strå till stacken. Länder som Indien och Kina har blivit en del av problemet. 

Men västvärlden har givit klimatförändringarna merparten av dess bränsle. Västvärlden har störst marginaler för radikal omställning. Västvärlden måste fortsätta att gå före.

Tankesmedjan Fores föreslår att Sverige nu hugger i för att nå målet om en fossiloberoende fordonsflotta till 2030. Det är en bra idé. Vi har en valrörelse framför oss: fram med de modiga förslagen. Inte bara förslagen i marginalen som slår in öppna dörrar, utan förslag som är så kraftfulla att de faktiskt utmanar ett och annat särintresse på vägen.

Det är dags för alla att prioritera grönt.