Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Erkänn, ni har ingen lösning på hemlösheten

Under de senaste åren har fler barnfamiljer blivit hemlösa. Bilden är arrangerad.Foto: Ievgen Chabanov / Colourbox
Bostadsminister Per Bolund (MP) måste inse att den generella bostadspolitiken har nått vägs ände.Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN

Hemlösa barnfamiljer, handel med svartkontrakt och falska folkbokföringsadresser. Sverige måste tänka om i bostadsfrågan.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Allt fler svenskar blir hemlösa, trots att de varken lider av missbruk eller psykisk sjukdom. Det är en ny grupp – de strukturellt hemlösa – som socialtjänsten i flera kommuner inte ser som sin uppgift att hitta bostad åt. Inte ens om det handlar om barnfamiljer. I stället betalar kommuner stora pengar för dyra nödlödningar, som vandrarhem där månadshyran överstiger 30 000 kronor. Det visar Uppdrag granskning, som har undersökt situationen för strukturellt hemlösa familjer i Göteborg.

I riket beräknas omkring 33 000 personer vara bostadslösa, och allt färre av dem hittar ett varaktigt boende inom ett år. Det är inte helt förvånande när 240 av landets 290 kommuner – där 94 procent av befolkningen bor – uppger att det råder bostadsbrist. 

Bostadskrisen är strukturell

Det är inte bara den nya hemlösheten som är strukturell, problemen på bostadsmarknaden är också i högsta grad strukturella. Bruksvärdessystemet har lett till att hyresrätter ombildas till bostadsrätter, att befintliga hyresrätter underutnyttjas och till en handel med svartkontrakt och folkbokföringsadresser som både används för bidragsbrott och göder den organiserade brottsligheten. 

Skatteverket uppskattar att 200 000 personer är felaktigt skrivna i Sverige, visar en genomgång av Hem och hyra

Samtidigt har regering efter regering agerat som om migrationsfrågan är helt frikopplad från bostadsmarknaden. Befolkningen har ökat med 15 procent på 20 år – eller 1,4 miljoner personer. Antalet bostäder har inte ökat i samma takt. Nu, när bosättningslagens tidsbegränsade kontrakt går ut för många av de som kom hösten 2015, riskerar ännu fler barnfamiljer att behöva flytta in på dyra akutboenden.

Lösningen är dock inte att lägga ännu fler omöjliga uppgifter på landets socialtjänster. Bostadskrisen kan bara lösas med en ny bostadspolitik. Den generella bostadspolitiken har misslyckats. Det är mer än lovligt naivt att tro att det går att bygga bort bostadsbristen – nybyggda lägenheter är alltid dyra. 

Krävs en social bostadspolitik

Sverige måste öppna för en social bostadssektor, som riktar sig till dem som inte har möjlighet att efterfråga en bostad på den öppna marknaden – på grund av låga inkomster, betalningsanmärkningar, psykisk sjukdom eller andra skäl. 

Det viktiga är att ett sådant socialt bostadsbestånd inte byggs som egna bostadsområden för låginkomsttagare, utan att lägenheterna sprids ut i alla stadsdelar. 

De flesta europeiska länder har någon form av social housing. Stockholms stadsmission förespråkar att Sverige tar intryck av Finland, där en bostadsstiftelse som riktar sig till hemlösa har bidragit till att mer än halvera antalet bostadslösa.

I stället för att ställa psykiskt sjuka mot låginkomsttagare och nyanlända mot infödda måste en social bostadspolitik bedrivas utifrån en grundläggande princip: Samhällets resurser ska riktas till de mest behövande – oavsett vilken grupp de råkar tillhöra.