Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Erkänn att påsskatten handlar om pengar, MP

Miljöpartiets Per Bolund brukar lyfta fram klimatförändringarna som det största hotet mot mänskligheten. Ändå gör regeringen ingen åtskillnad mellan påsar som tillverkas av fossila råvaror och påsar som görs på biomaterial eller återvunnen plast.Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN
När hela affären är full med olika plastförpackningar är det svårt att förstå varför just påsen man bär hem varorna i ska kosta sju spänn.Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / IBL

Regeringen kan inte lura någon. Det främsta syftet med påsskatten är att dra in pengar – inte att minska nedskräpningen.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

När valborg gick över i första maj chockhöjdes priset på plastpåsar i Sverige. Den nya skatten om tre kronor per påse gjorde att styckpriset på vissa håll blev över sju kronor. Dessutom införs en skatt om trettio öre på de tunnare påsar som kunderna lägger frukt och grönsaker i.

Skatten var hårt kritiserad redan innan den infördes. Olika forskningsresultat, som att en tygkasse måste användas tusentals gånger för att komma ner i samma miljöpåverkan som en plastpåse, har lyfts fram av många kritiker. Men om man ska vara rättvis mot regeringen är det problemet med nedskräpning som den säger sig vilja åtgärda.

”Vi är på väg mot en situation där vi kommer att ha mer plast än fisk i haven 2050 om vi inte gör någonting,” sa finansmarknadsminister Per Bolund, MP, när han presenterade skatten ifjol. Och när det gäller just den problematiken har regeringen en poäng: då är såväl pappers- som bomullskassar att föredra framför plastpåsar.

Ändå är det något som skaver med skatten. I alla andra sammanhang lyfter ju Miljöpartiet fram klimatförändringarna som det största hotet mot mänskligheten. Ändå görs ingen åtskillnad mellan påsar som tillverkas av fossila råvaror och påsar som görs på biomaterial eller återvunnen plast. 

En smartare reglering hade kunnat mildra både skräp- och klimatproblematiken. Nu är risken i stället stor att billigare, men smutsigare, plastpåsar får en konkurrensfördel.

När det gäller nedskräpningen är det dessutom take away-förpackningar som har stått för den största ökningen de senaste åren. Användningen av plastpåsar har minskat rejält efter att handeln börjat ta betalt för dem och informera om dess miljöpåverkan. 

När hela affären är full med olika plastförpackningar är det svårt att förstå varför just påsen man bär hem varorna i ska kosta sju spänn.

Trots det är det plastpåsarna som ska beskattas. Intrycket är att det är fiskala behov som har styrt utformningen – inte vad som vore bäst för miljön. Efter januariöverenskommelsen behövde regeringen helt enkelt få fram mycket pengar. 

Punkt fem i avtalet handlar om grön skatteväxling:
”Miljöskatternas andel av skatteinkomsterna ska öka [...] Målet är att den ska omsluta minst femton miljarder kronor.”

Påsskatten väntas dra in omkring tre miljarder – om den saftiga höjningen nu inte får svenskarna att helt sluta köpa plastpåsar.

För ekonomins funktionssätt är det för all del bättre att höja skatten på plastpåsar för att kunna sänka den på arbete. Men det finns andra risker med påsskatten. Precis som när det gäller de saftiga förseningsavgifterna för CSN-lån och trängselskatter är faran att den illa utformade påsskatten uppfattas som orättfärdig och godtycklig.

När hela affären är full med olika plastförpackningar är det svårt att förstå varför just påsen man bär hem varorna i ska kosta sju spänn. 

Det löje det väcker ger miljöpolitiken ett dåligt rykte.