Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ericssons kris hotar forsknings-Sverige

Det är djupt ironiskt att Ericssons sparpaket kommer samma vecka som årets Nobelpristagare avslöjas. Företagen står för merparten av svenska forskningsmedel. Foto: / ANDERS YLANDER GT/EXPRESSEN
Näringsminister Mikael Damberg, S, presenterade snabbt efter Ericssons sparpaket insatser för att stärka IT- och telekomklustret i Kista. Det är bra. Men de rödgröna agerar som om företags- och forskningspolitiken vore helt frikopplad från den övriga politiken. Foto: Jessica Gow/Tt / TT NYHETSBYRÅN

Att Ericsson skär i sin forskning är ett allvarligt hot mot Sveriges välstånd. För att behålla de kvalificerade jobben krävs mer än bara innovationspolitik.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

De första ryktena sa att Ericssons produktion helt riskerade att försvinna från Sverige. Frågan är om inte företagets sparförslag är ännu värre.

På tisdagen meddelade Ericsson att man avser att skära bort 3 000 tjänster i Sverige. Fabriken i Borås läggs ner och även vid fabriken i Kumla försvinner merparten av jobben. Detta enligt planer som ännu inte har förhandlats med facket.

Den värsta käftsmällen är dock att 800 tjänster inom Forskning och utveckling ska bort. Det är djupt ironiskt att detta besked kommer samma vecka som årets Nobelpristagare avslöjas.

Det finns en vanföreställning om att forskning främst är något som bedrivs på universitet och högskolor. Men faktum är att nästan 70 procent av svensk forskning och utveckling finansieras och bedrivs av företag. Det är en viktig orsak till att Sverige satsar betydligt mer på forskning än många jämförbara länder. Här har Ericsson historiskt spelat en mycket viktig roll med utveckling av allt från AXE-växlar till teknik för mobiltelefoni.

På samma sätt finns det i den politiska debatten stundtals ett allt för ensidigt fokus på små- och medelstora företag. Det är sant att den stora jobbtillväxten sker i de mindre bolagen. Men det sker ofta i ekosystem där storföretag står för viktig näring.

Ekonomiprofessorerna Per Strömberg och Pontus Braunerhjelm vittnade nyligen i DN om hur det har formerats ett kunskapskluster kring Ericsson. Företaget förser andra bolag med såväl uppdrag som kompetenta medarbetare. Och Ericssons inköp av innovationer har bidragit till att den svenska startup-scenen, med bolag som Spotify och Skype, har blivit stark.

Därför är det extra oroväckande att Ericsson vill skära ner på forskningen på hemmaplan. Visserligen finns det många som hävdar att det finns en stark koppling mellan produktion och utveckling. Men Sverige har under lång tid haft välståndsökning samtidigt som tillverkningsindustri har flyttat utomlands. Vad gör vi om även de högkvalificerade utvecklingsjobben försvinner?

Ericsson hävdar visserligen att man även planerar att nyanställa ingenjörer, men DI:s börsexpert Anders Hägerstrand ser det som ett PR-utspel som knappast kommer att ge någon nettoeffekt.

Regeringen verkar inse situationens allvar. Redan vid lunchtid på tisdagen presenterade näringsminister Mikael Damberg, S, insatser för att stärka IT- och telekomklustret i Kista. Det är vällovligt.

Samtidigt finns en oroväckande tendens hos de rödgröna att agera som om företags- och forskningspolitiken vore helt frikopplad från den övriga politiken. För det räcker inte att satsa några miljarder på innovation om man samtidigt fortsätter att blunda för strukturella problem.

I en globaliserad värld är det helt enkelt svårt att locka lättrörlig personal och flyktiga företag med decennielånga bostadsköer och världens högsta marginalskatter.

 

Läs också:

Ericssons kris är en larmsignal för Sverige

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!