Eric Erfors
Senatorerna skulle ifrågasätta presidentens omdöme och om han är kapabel att inneha ämbetet.
Men i Sverige är det förlamande tyst när statschefen, gång efter gång, gör bort sig. Har riksdagens republikaner somnat på tjänsterummen?
I tisdags - när prinsessan Madeleines graviditet offentliggjordes - var kungen på resa i Östergötland. I Åtvidaberg råkar SR:s reporter staka sig när han ställer den naturliga frågan om kungens känslor inför att bli morfar igen.
Då börjar kungen håna reportern, grimasera och härma nervösa läten: "Oj, oj vad upphetsad jag blir!"
På frågan om kungaparet ska vara aktiva morföräldrar och byta blöjor fortsatte kungen sitt raljerande: "Jag ska stänga ner hela butiken och bara syssla med det hela tiden."
På nästa relevanta fråga huruvida prinsessan ska flytta hem till Sverige: "Det är väl också intressant, va. Säkert. Hon kanske flyttar till Island i stället, tror jag. Det är bättre där."
Sveriges statschef. För Sverige - i tiden?
Nej, detta är inget annat än överklassarrogans - helt i enlighet med den internatskoleanda vi i dagarna har fått lära oss mer om.
När SVT:s reporter Johan Zachrisson Winberg i juni ställde kritiska frågor om renoveringen av slottet Stenhammar utbrast kungen: "Kan ni aldrig hålla er till sanningen någon gång? Fy fan!"
En klassiker i kunglig arrogans inträffade under ett statsbesök i Botswana. Silvia hade med kort varsel uteblivit och det hänvisades till sjukdom. Expressens Johan T Lindwall ställde den självklara frågan om hur hon mådde. Kungen svarade att hon mådde väldigt dåligt och att "det var läge för läkaren att skära av hennes öron."
För Sverige - i tiden?
Man kan naturligtvis tycka att reportrar i allmänhet och vissa i synnerhet är pest och pina. Det gör Obama, och det gör statschefer över hela världen. Men nu råkar det ingå i tjänsten att vara tillgänglig och uppträda korrekt i sina mediekontakter.
Efter 40 år på jobbet borde Sveriges statschef ha lärt sig dessa grundläggande och egentligen inte så svåra, ska vi säga, etikettsregler. I stället uppträder han så pinsamt att vi är många undersåtar som famlar efter en kudde i tv-soffan.
En börs-vd med motsvarande omdömeslösa uppträdande skulle få kicken av sin styrelseordförande. Och tro mig: den partiledare som kopierar kungens kommunikationsstrategi skulle få en betydligt kortare karriär än Håkan Juholt.
Efter dikeskörningen i Åtvidaberg lät hovets informationschef Bertil Ternert meddela Resume.se att "Jag brukar tala om för journalister att kungen gärna svarar på frågor kring själva länsbesöket. Men att de inte kan vänta sig svar när de ställer irrelevanta frågor."
Det "irrelevanta" ska väl översättas till känsliga frågor. Tänk om statsministers presschef Roberta Ahlenius skulle uppmana journalisterna att bara ställa frågor till Obama på temat "hur trevligt det är i Stockholm". Och absolut inte om sådana "irrelevanta" ämnen som Syrien eller NSA:s globala övervakningssystem.
Den presschefen skulle genast tvingats lämna tillbaka sitt passerkort. Men Ternert får behålla sitt.
Kungen borde, på ren Anders Björckska, veta hut. Sur och bitter över olika publiceringar? Möjligen, men det rättfärdigar inte hans översittarattityd, hans raljerande ton och vuxenmobbande av olika journalister.
Jag önskar att Sverige hade en statschef som uppträdde i paritet med ämbetets tyngd. Kung Carl XVI Gustaf verkar efter 40 år vara rejält trött på sitt jobb. I såväl Belgien som Holland har sittande regent pensionerat sig i år. Dags att låta kronprinsessan Victoria ta över?