Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Eric Erfors

Vänstern borde sluta gnälla på läget i landet

Sverige är - objektivt sett - ett av världens bästa länder att bo i.

Det kan vara svårt att tro efter att ha lyssnat på en genomsnittlig riksdagsdebatt.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Eller när man läst något av alla dessa Göran Greider-typer som nostalgiskt drömmer sig tillbaka till den tid då tv:n sände svartvitt och Tore Skogman regerade på svensktoppen och Palme i Rosenbad. Den tid då omvärlden beundrade och förundrades av Sverige.

Fast det sker även i dag.

Till politiken hör att ständigt försöka erövra problemformuleringsprivilegiet. Slaget om verklighetsbeskrivningen måste absolut vinnas. När Moderaterna var i opposition satsade gnällhögern på att svartmåla tillståndet i nationen. Inför valåret 2014 är det gnällvänsterns tur.

Och i dag, när det krävs förstoringsglas för att finna skillnaderna mellan det stora oppositionspartiet och Moderaterna blir det ännu viktigare att svartmåla effekterna av alliansens politik.


Ja, i tider när Socialdemokraterna inte ens tänker skrota det femte jobbskatteavdraget så tvingas gnällvänstern desperat famla efter bevis för att vi lever i en nation på dekis.

Låt mig understryka det självklara: det finns allvarliga och mindre allvarliga brister i det svenska samhällsbygget och i alliansens politik. Det är förstås ingen tröst för arbetslösa att höra att Sverige enligt Eurostat har EU:s lägsta långtidsarbetslöshet.

Men gnällvänstern och greidianerna på Aftonbladets ledarsida underskattar nog svenska folket. En överväldigande majoritet är väl medveten om att de bor i ett av världens bästa länder. Och hur kunde just Sverige bli ett så framgångsrikt land och på så många områden?

Det är en fråga som Kurt Lundgren försöker besvara i sin färska bok "Kan landet lagom vara bäst?" (SNS). Lundgren har en bakgrund som civilingenjör, nationalekonom och professor i IT-infrastrukturekonomi. Boken är en begåvad och tvärvetenskaplig beskrivning av det svenska framgångsreceptet, och redan första kapitlet blir en riktig rysare för Greider & Co.

Vad Lundgren gör där är nämligen att resonera kring olika internationella mätningar.


I World Competitiviness Report (2010-11) som mäter ett lands konkurrenskraft tar Sverige bronsmedalj.

The Innovation for Development Report: Sverige toppar av 131 länder.

Knowledge Economy Index från Världsbanken: Sverige på andra plats.

The State of Responsible Competitiviness mäter ansvarsfullt företagande och, jo, Sverige toppar.

Stefan Löfven brukar tjata om att vi behöver en ny innovationspolitik, men European Innovation Scoreboard toppas av Sverige. Och vi rankas tvåa av Global Innovation Index.

Human Poverty Index (HPI) från FN ska spegla långt och hälsosamt liv, tillgång till kunskap och anständig levnadsstandard och social inkludering.

Beklagar, bästa kollegor på Aftonbladets ledarsida; välfärdsstaten är faktiskt inte fullständigt nedmonterad av Reinfeldt eftersom Sverige tar FN-guldet.

Och apropå föräldrafattigdomen: HPI mäter också den andel av befolkningen som har en inkomst som ligger under 50 procent av medianinkomsten. Sverige har här världens näst jämnaste inkomstfördelning. När internationella Röda Korset mäter barns hälsotillstånd rankas Sverige etta.

På Environmental Performace Index hamnar Sverige fyra och bäst i EU. Och inom området beredskap för klimatförändringar kommer vi på tredje plats.

Heja Sverige!