Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Eric Erfors

Svenska modellen är inte Volvos modell

Behöver sponsring.
Foto: Lennart Rehnman

Tänk så det kan bli: Den gamle nyliberalen Anders Borg har blivit statsstödskramare, medan löntagarfondsarkitekten Rudolf Meidner visste bättre på sin tid.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

AB Volvo presenterade nyligen 2011 års resultat och koncernchefen Olof Persson var lyrisk: "Vi talar om rekordförsäljning, vi talar om ett rekordresultat och rekordmarginaler." Vinsten blev närmare 27 miljarder kronor.

Betydligt värre var det för ett par år sedan; under finanskrisen stod varslen som spön i backen. Den dåvarande koncernchefen Leif Johansson och fackförbundet IF Metall önskade då att staten skulle bidra till fordonstillverkarens lönenota.

Om bara staten plockade fram ett icke specificerat antal miljoner skulle företaget dra ner på varslen och i stället utbilda personal, löd koncernchefens budskap.

Jag tyckte det luktade utpressning då och jag tycker att det luktar utpressning i dag.


Det blev aldrig den här typen av statliga subventioner till AB Volvo och andra företag då, men nu är de på gång.

I samband med Moderatstämman i Örebro i höstas öppnade Anders Borg dörren för en comeback av statliga permitteringslöner. Något som Göran Persson lät skrota i mitten av 1990-talet.

Borg vill ha ett så kallat trepartssamarbete. Om fack och arbetsgivare kommer överens i avtal om att i kristider sänka arbetstiden och behåller personalen i utbildning så kan staten sänka arbetsgivaravgifterna under tre till nio månader, löd Borgs erbjudande.

Parterna nappade på kroken och enligt IF Metall kan överenskommelsen om "korttidsarbete" komma nu i veckan. Och det måste rimligen ha varit en av avtalshistoriens lättaste matcher: arbetsgivarna får lönesponsring via staten, facket ser å sin sida till att medlemmarna får behålla jobben.

Men den tredje parten - skattebetalarna - har egentligen inget att säga till om. Anders Borg har nämligen bestämt sig, och jag hör redan applåderna från riksdagens läktare. Från IF Metalls före detta ordförande Stefan Löfven.

Vi som inte är aktieägare i AB Volvo förväntas alltså ställa upp lojalt och sponsra företagets lönekostnader i dåliga tider för att kunna hålla uppe vinsterna i goda tider.

Låter det bekant? Är det inte på detta tema Anders Borg brukar kritisera bankerna?

Jovisst.

För alla tveksamma så viftar trepartsgänget - arbetsmarknadens järntriangel - med utländska exempel: se på Tyskland och se på Österrike! Där har korttidsjobben räddat sysselsättning och industriproduktion.

Men den svenska framgångssagan bygger till del på Rehn-Meidner-modellen där ansvarsfulla fackföreningar bejakar en strukturomvandling och där icke livskraftiga företag slås ut.

Storföretag med miljardvinster borde kunna fondera medel för framtida utbildningsbehov om man vill behålla lojala medarbetare när konjunkturen viker.


Sedan tillkommer det delikata problemet när någon statsbyråkrat ska bestämma exakt vilket företag som uppfyller Borgs kriskriterier för sänkta arbetsgivaravgifter.

En efterfrågekris för ett företags produkter eller tjänster kan ju faktiskt bero på att man inte lyckats tillräckligt väl i konkurrensen. Det förstod i alla fall Rudolf Meidner.

Näringsminister Annie Lööf (C) har ju tidigare profilerat sig som liberal statsstödskritiker. Orkar hon bryta Borgs järntriangel och skrota denna för marknadsekonomin trafikfarliga Volvo-modell?