Foto: Anders Ylander
 Foto: Anders Ylander
Eric Erfors

Med Norge - i tiden

Publicerad

Att kungen nonchalerar Norge är ingen tillfällighet. Det är ett typiskt storsvenskt fenomen.

Expressen getinglogga
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Syttende mai är Norges nationaldag. Det är åtminstone bekant för de flesta svenskar, inklusive vår kung.

Det var den norske kungen Christian Fredrik som den 17 maj 1814 skrev under den på sin tid mycket radikala grundlag som utarbetats av en konstituerande församling i Eidsvoll. Grundlagen bidrog till att grunda det självständiga Norge, med hjälp av en viss släkting till kung Carl Gustaf, nämligen Jean Baptiste Bernadotte.

Sveriges statschef tänker dock inte delta i det historiska 200-årsfirandet i Eidsvoll. Enligt hovet handlar det om en principiell hållning:

"Kungen besöker inte andra länder med anledning av att de firar någon särskild dag, såsom nationaldag."

Med tanke på att kungen av historiska skäl, i rakt nedstigande led från marskalken Bernadotte, innehar sitt ämbete är denna bortförklaring från hovet pinsamt historielös.

För att göra en lång historia kort: Danmark tvingades vid freden i Kiel i januari 1814 avstå Norge till Sverige. Den norske kungen Christian Fredrik, dansk kronprins! allierade sig då med den norska självständighetsrörelsen och skrev på Eidsvoll-författningen. En upprorsförklaring riktad mot Sverige.

Under ledning av den svenske kronprinsen Karl Johan, Jean Baptiste Bernadotte, invaderades Norge i juli 1814. Det var Sveriges senaste och förhoppningsvis sista krig.

Svenskarna var extremt överlägsna och Karl Johan kunde - likt vårt JVM-lag i hockey - fullständig ha mosat Norge. Men han valde i stället att inleda fredsförhandlingar som avslutades med konventionen i Moss i augusti 1814. Sverige accepterade Eidsvoll-författningen och unionen mellan Sverige och Norge var född.

Efter det att stortinget 1905 sagt upp unionsavtalet krävde Sverige en norsk folkomröstning. 368 208 norska män röstade för en upplösning, medan blott 184 män var emot. Det storsvenska alternativet stod så högt i kurs på den tiden.

Sverige har alltså extremt starka historiska förbindelser med det självständiga Norge.

Med en despotisk och krigssugen Jean Baptiste Bernadotte hade vi svenskar kanske fått ett lojalt lydrike och några tusen oljemiljarder på köpet.

Och släkten Bernadotte innehåller en rad kungar som också varit kung av Norge, förutom Karl XIV Johan så kan kung Carl Gustaf kolla på porträtten av Oscar I, Karl XV och Oscar II.

Den sistnämnde hade för övrigt valspråket "Brödrafolkens väl", efter unionsupplösningen korrigerat till "Sveriges väl".

Att i praktiken jämställa 200-årsfirandet av Eidsvollsförfattningen, grunnlovsjubileet, till någon simpel nationalhögtid i Långtbortistan, får mig därför att rodna lite inför mina norska vänner. Dessutom är man i Norge medveten om varför man firar sin nationaldag.

Varför den 6 juni i Sverige? Jo, på grund av inspiration från just Norge började under 1890-talet Gustafsdagen firas.

Och som de veliga svenskar vi är så finns det två firaralternativ: antingen Gustav Vasas val till kung 1523 eller dagen då Karl XIII skrev under 1809 års regeringsform.

Vi svenskar har ett utbrett ointresse för våra nordiska grannar, och vår gemensamma historia. I det perspektivet är kungens nonchalans och hovets svammel på något sätt representativt.

Men kungen, det är bara att vända blad och gå vidare: boka 17 maj i Eidsvoll och fira med brödrafolket.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Expressen ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag