Eric Erfors
I april 1808 ockuperade ryska styrkor Gotland. Ön saknade då ett försvar och landshövdingen tvingades improvisera i hop ett bondeförsvar som kapitulerade utan att ett enda skott hade avfyrats. Den ryska ockupationen varade dock bara drygt tre veckor. Två svenska krigsfartyg kunde blockera hamnen i Slite och när ytterligare fartyg hade anlänt från Karlskrona var det ryssarnas tur att kapitulera.
Hamnen i Slite är i dag också strategiskt viktig. Protesterna kommer att växa mot det rysk-europeiska bolaget Nord Streams planer att åter använda sig av hamnen för nya oljekablar.
Det gotländska försvaret är väl ungefär lika slagkraftigt i dag mot den ryska invasionsförmågan som det var 1808. Och Iskanderrobotarna i Kaliningrad tros också vara kärnvapenbestyckade.Den makt som kontrollerar Gotland kontrollerar också Östersjön. Nato välkomnar därför givetvis den blygsamma återuppbyggnad av försvaret som ska genomföras på Gotland. Under Almedalsveckan varnade ÖB, Micael Bydén, för att den kraftigt ökade ryska närvaron i Östersjön riskerar att leda till missförstånd och olika incidenter mellan Sverige och Ryssland.Så är det. Och det finns inget som talar för att Ryssland kommer att dra ner på sina militära närvaro i Östersjöområdet. Tvärtom fortsätter Putin sin upprustning med stora förband vid gränsen till de baltiska staterna.
Natomotståndarnas favoritargument är att ett svenskt Natomedlemskap skulle öka spänningar och främja en rysk upprustning. Men den upprustningen sker alltså redan och Sverige ska inte låta hänsyn till ryska intressen styra våra säkerhetspolitiska vägval.
I backspegeln var det ett stort misstag att avväpna Gotland och skrota kustförsvaret. Den ökade spänningen i Östersjöområdet har tveklöst drivit på det svenska närmandet till Nato. Vid förra Natotoppmötet i Wales 2014 fick Sverige ett guldkortsstatus. Riksdagen har nu kvitterat guldkortet med att godkänna värdlandsavtalet. Sverige står på tröskeln till Nato, men Socialdemokraterna vill inte kliva in. Varför?
En förklaring är att partiledningen sätter partiets bästa framför landets. Det finns en rädsla - hos ett S med Juholt-siffror i opinionen - att en öppen Natodebatt i partiet skulle vara skadlig. Det är främst en äldre generation av socialdemokrater - typ Pierre Schori - som nostalgiskt predikar alliansfrihetens lov. Men alliansfriheten övergav Sverige i praktiken 1 januari 1995 när vi gick med i EU.
Den politiska spelplanen i Sverige har förändrats kraftigt. Samtliga allianspartier är för ett Natomedlemskap. Jimmie Åkesson säger inte nej till en Natoutredning.
Socialdemokraterna kan inte rymma från Natofrågan. Stefan Löfven blir förhoppningsvis Natoförespråkare snabbare än vi kan ana.