Eric Erfors

Kom ut ur lobbyn!

VISBY. Sprang på lobbyisten Lars Leijonborg i lobbyn på Visby hotell. Och det är ju passande.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Begreppet ska ha sitt ursprung 1860-talets USA när en grupp människor samlades i en hotellobby för att försöka påverka presidenten Ulysses S Grant.

Den förre FP-ledaren och utbildningsministern Lars Leijonborg är sedan 2010 lobbyist eller "Senior Adviser" vid företaget Diplomat Communications. Jag frågar Leijonborg om vilka kunder han företräder här i Visby. Svaret uteblir.

Min principiella inställning är att lobbying är en grundläggande demokratisk rättighet. Det är rätt att försöka påverka politiska beslut vare sig man kommer från Naturskyddsföreningen, Saco, exportföretag eller någon glesbygdskommun som vill ha statliga pengar.

Men hemlighetsmakeriet är både stötande och ett demokratiskt problem. Ytterst få PR-firmor redovisar vilka kunder man har, Westander PR tillhör ett lysande undantag.

När PR-konsulter ringer mig och vägrar att uppge uppdragsgivaren brukar jag avsluta samtalet på ett sätt som inte skulle få Magdalena Ribbings godkännande.

Så vem köper egentligen JKL-konsulten Göran Perssons eller Lars Leijonborgs kompetens och kontaktnät? Det får vi inte veta.

Det ligger ju nära till hands att någon friskolekoncern skulle vara intresserad. Leijonborg kan lagskrivningsjobbet på utbildningsdepartementets på alla sina fingrar. Dessutom har lobbyisten själv varit med i ett aktuellt lagstiftningsjobb!

Av någon anledning utsåg Jan Björklund sin tidigare partiledare - med hemliga uppdragsgivare - att leda den kommitté som utrett och kompromissat fram regler för friskolornas vinstuttag.

Nu känner jag Leijonborg som en hederlig och omdömesgill person, och som säkerligen kunnat hantera eventuella rollkonflikter. Men ett ytterligare problem är att Björklund gjort honom ännu attraktivare som konsult på friskolemarknaden. Nu sitter ju Leijonborg på aktuell politisk insiderinformation om respektive partis svagheter och styrkor i denna heta fråga.

Och det är strömhopp av före detta ledande allianspolitiker till PR-branschen. Vilka företag public affairs-chefen Sten Tolgfors på Rud Pedersen har som kunder får vi inte heller veta. Nog ligger det nära till hands att gissa på något försvarsindustriföretag.

Fredrik Reinfeldts gamla och närmaste medarbetare Ulrica Schenström är på PR-byrån Hallvarsson & Halvarsson. Vem betalar för hennes exklusiva kontakter? Hemligt, hemligt. Och den gamle M-ledaren Bo Lundgren har nu gått in i den hemliga påtryckarklubben som senior rådgivare för Prime.

Vilka är egentligen drivkrafterna som får gamla partiledare - Persson, Leijonborg och Lundgren - att byta sida?

De som vigt sitt tidigare yrkesliv för allmänhetens bästa kliver nu in i företagens konferensrum och säljer sin sakkunskap och telefonbok till något särintresse.

Kan det verkligen vara för den feta checkens skull? Men i så fall finns styrelseuppdrag eller andra jobb i näringslivet där deras uppdrag blivit tydligt för var och en.

Som sagt, PR-branschen har en viktig demokratisk funktion, men min respekt för alla dessa ex-politiker som bytt lag hade varit betydligt större om de valt PR-företag - likt Westanders - som visar sina sponsorer på spelardräkten.

Vi talar om politiker som skrutit om den svenska offentlighetslagstiftningen. De borde faktiskt ta sitt ansvar för att skapa en större en större offentlighet när det gäller lobbying.