Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Eric Erfors

Jag anklagar dig, Filippa Reinfeldt

Det pågår en tortyr av gamla och dementa människor i akutsjukvården.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Jag anklagar dig, sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt och vill säga, som i J'accuse, att din "stjärna som hittills strålat med ovansklig (Instagram)glans, nu hotas av den nesligaste, den mest outplåniga bland fläckar."

Överbeläggningarna vid sjukhusen i Stockholms läns landsting är livsfarliga.

Jag anklagar dig, verkställande direktör Stefan Jacobson vid landstingsägda Danderyds sjukhus, för att du systematiskt sätter patientsäkerheten ur spel och misslyckas med att organisera flödena på din akut.

Min 83-åriga mamma är dement med en minneshorisont på några minuter, och har hjärtflimmer. Hennes krampanfall är möjligen epileptiska. Hon sitter i rullstol på grund av en smärtsam muskelsjukdom, Lisa Welander. Och har kateter.

Läkaren på hennes äldreboende fann att natriumvärdena var väldigt låga. Det innebär risker för nya krampattacker. En kontakt togs med läkare vid Danderyds sjukhus som beordrade omedelbar inläggning och kontrollerad dosering av natriumdropp. Så skrevs en noggrann remiss.

I ambulansen började resan till helvetet.

 

17.00. Det är kaotiskt på akuten. Ingen kan säga något om när hon ska få träffa en läkare. Ingen handsprit finns i sikte. "Vi följer rigorösa hygienrutiner", lovade annars sjukhusets överläkare i Ekot i höstas.

 

20.42. Min älskade 83-åriga, sköra, dementa, förvirrade och skräckslagna mamma får till sist, efter tre timmar och fyrtiotvå minuter, träffa en läkare. Då har hon maniskt rabblat sitt personnummer, trott att hon ska brinna inne, krampaktigt hållit min hand och ropat efter hjälp.

 

21.20. Det dröjer fyra timmar och tjugo minuter tills hon får det saltdropp hon så akut behöver. Hon skakar och gråter. Sjukhuset är fullbelagt så vi måste fortsätta vänta.

 

23.04. Jag hjälper att lyfta min mamma från britsen till en sjuksäng på avdelning 92. Utanför receptionen hänger en klämkäck affisch med rubriken. "Din åsikt om vården behövs". Förnedringen är total.

 

01.02. Mamma somnar, provisoriskt placerad i ett behandlingsrum. Jag har varit tvungen att påminna personalen om hennes fulla kateter.

 

Min mamma borde naturligtvis ha fått sitt natriumdropp vid ankomst. Hon borde med den tydliga remissen genast ha placerats på en vårdavdelning. Så säger sunt förnuft. Och så säger den omfattande forskning som finns när det gäller multisjuka äldre: De måste läggas in direkt!

Det är inte första gången min mamma utsätts för vidrig behandling. För ett och ett halvt år sedan tvingades hon vänta fem timmar (!) på akuten vid Visby lasarett. Jag anmälde givetvis vanvården, men fick bara ett nonchalant nonsenssvar.

 

Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket har efter ett antal oanmälda inspektioner riktat stenhård kritik mot Danderyds sjukhus. Överbeläggningar har accepterats som ett normaltillstånd. Hur många patienter som avlidit under senare år till följd av detta är omöjligt att säga. Två dödsfall har rönt stor uppmärksamhet, men vanvårdar man gamla multisjuka människor på akuten så förkortas också deras överlevnadschanser.

Jag anklagar er, landstingsråd i hela vårt land, för systematisk vanvård av våra äldre på era akutmottagningar. Jag tänker på ett oräkneligt antal anonyma multisjuka människor i förtvivlans köer, och som dessutom ofta saknar en anhörig vid sin sida som slåss för rätten till vård och värdighet.

I en kort stund av klarhet där på britsen sa min älskade mamma: "Eric, skriv i Expressen hur man misshandlar gamla i Sverige."

För att citera Émile Zola: Min ljungande protest är endast ett skri ur djupet af min själ.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!