Eric Erfors
Larsson är med sin hundraprocentiga frånvaro i särklass. Hennes lättsinniga inställning till förtroendeuppdraget lägger garanterat sordin på stämningen under söndagsmiddagarna med svärsonen Jimmie Åkesson. Om de har några.
För SD, som i svepande ordalag brukar anklaga invandrare för att vara passiva bidragstagare, blir skolket extra besvärande.
På plats nummer två av riksdagens passiva bidragstagare hamnar nämligen också en sverigedemokrat. Nina Kain har varit frånvarande vid 96 procent av alla voteringar under innevarande riksmöte 2015/16.
Vad gör skolkaren Kain hela dagarna? Skriver upprörda Facebookinlägg om det utbredda bidragsfusket i Sverige?
SD:s gruppledare i riksdagen Mattias Karlsson har försökt förklara skolkandet med "ohälsa". Det är fullt tänkbart att den psykosociala arbetsmiljön i SD:s riksdagsgrupp lämnar en del övrigt att önska. Men samtidigt står det var och en fritt att avsäga sig riksdagsuppdraget. Fast då ryker förstås de där 62 400 kronorna i månaden.
Vänsterpartisten Rossana Dinamarca intar en vanhedrande tredjeplats på skolkarlistan. Hon har varit frånvarande 60 procent av omröstningarna. Därefter kommer socialdemokraten Catharina Bråkenhielm med en frånvarograd på 57 procent.
På plats 15 av 349 återfinns Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé. Han har uteblivit från var tredje votering. Att vara partisekretare i Sveriges näst största parti är minst ett heltidsjobb och Tobé gör rimligen inte så många knop i riksdagen.
Partier som låter sin högsta tjänsteman – partisekreteraren – extraknäcka som riksdagsledamot tar inte riksdagen på fullt allvar. Tobé tar upp en plats från någon annan moderat som kunde ha satsat all tid på riksdagsuppdraget.
Motsvarande gäller för Socialdemokraterna där partisekreteraren Carin Jämtin också har förlänats en riksdagsplats. Hon har missat 30 procent av voteringarna. Jämtin har - tack och lov för henne - inte några betungande riskdagsuppdrag. Hon är suppleant i KU och utrikesutskottet. Hur ofta har hon då synts där? undrar man.
SD vill nu ha en Lex Margareta Larsson: Det är partierna som ska äga riksdagsmandatet i stället för personen. Ledamöter som är obekväma för partietablissemanget ska kunna sparkas. Så kallade "politiska vildar" skulle därmed vara historia.
Antingen har SD reagerat i desperation och spånat fram Lex Margareta Larsson på en fikastund. Och dessutom tröttnat på alla kommunalpolitiska dårfinkar som inte heller kan sparkas.
Eller så avslöjar SD-ledningen sin tvivelaktiga demokratisyn. Om partiet ägde mandatet skulle varje avvikare kunna sparkas. Jimmie Åkesson skulle kunna tysta kritiker med hot om en enkelbiljett från Helgeandsholmen. Partiledningens diktatur vore snart ett faktum.
SD får helt enkelt stå sitt kast med placeringen av superskolkarna på valsedeln.
Inget valsystem, eller människa, är perfekt. Politiker med hög frånvaro får förklara sitt beteende för väljarna. För väljarnas självklara rätt till insyn borde vårt parlament sammanställa närvaron på sin hemsida.
Nu har jag i stället hämtat uppgifterna från sajten riksdagsskolket.se. Som i sin tur har hämtat själva rådatan från just riksdagen.se.
Förtydligande: Catharina Bråkenhielms (S) omfattande frånvaro från voteringar förklaras av att hon har drabbats av en tung personlig förlust i familjen.
Läs också:
Fem enkla tips för en bättre riksdag
Följ Expressen Ledare på Facebook för fler ledare och krönikor.