Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Eric Erfors

Gör slag i saken och slå ihop er

Vad är det för konstigt med ölänningar?

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Öland med sina 24 760 bofasta invånare vore av geografiska skäl självklar som en enda kommun, men ölänningarna envisas med att dela upp sig i två kommuner: Mörbylånga och Borgholm. Grannön Gotland med mer än dubbelt så många invånare är en enda kommun, numera med regionstatus, sedan 1971. Och har överlevt.

Ölänningarna försökte visserligen 2009, men nej-sidan vann med 56 procent i en folkomröstning.

Människor åldras, dör, flyttar men kommun- gränserna består. Inte en enda kommunsammanslagning har skett sedan den senaste kommunreformen i början av 1970-talet.

Däremot har 13 nya tillkommit!

Bjurholm med blott 2 431 själar i Väster- bottens län är Sveriges minsta. Ja, politikerna tyckte 1983 att den var alldeles för stor, Bjurholm återuppstod nämligen genom att hoppa av Vännäs kommun, som i dag har 8 465 invånare. Och just i Västerbotten kryllar det av småkommuner:

13 av länets 15 kommuner har färre än 12 500 invånare.

Runtom i småkommunerna kämpar politikerna med att få ekonomin att gå ihop. Befolkningen åldras och morgondagens skattebetalare flyttar till större städer för att plugga eller jobba.

Men kommungränserna består, som sagt var. En orsak är att kommunalrådets jobb skulle vara hotat vid en sammanslagning med grannen. Det hotet gäller också kommunchefen, skolchefen och andra kommunanställda.

Sedan tillkommer den gamla vanliga bypolitiken som i vilken tätort kommunhuset bör placeras.

Men pengar är också en orsak till att småkommunerna fortfarande består. Utan det väl till- tagna kommunala inkomstutjämningssystemet hade många tvingats gå ihop med andra.

Att prata om en sammanslagning kan för en politiker liknas vid att steppa på minerat golv.

Många fegar därför ur, trots att en fusion vore det långsiktigt bästa för in vånarna. Från regering och riksdag är det också tyst, annat vore att svära i det kommunala självstyrets kyrka.

Vilket inte hindrar riksdagen från att ständigt hitta på nya detaljregleringar av kommunerna.

Fördelarna med en sammanslagning är uppenbara: stordriftsmöjligheter, effektivare och billigare kommunal byråkrati. Det blir också enklare att rekrytera kvalificerad personal.

Och hur står det egentligen till med kompetensen - nu svär jag i en annan kyrka - bland politiker i våra pyttekommuner?

Problem finns förvisso i betydligt större kommuner, men med ett faktiskt rekryteringsunderlag på några tusen vuxna individer är det inte helt lätt att finna tillräckligt med engagerade och omdömesgilla politiska begåvningar.

Är då inte detta varje kommuns ensak?

Vill Sorsele med 2 729 invånare leva med sina gränser så är det väl något statsmakterna i Stockholm ska strunta i?

Jag tycker det är rätt att Sorsele får bidrag för att klara välfärden. Men någonstans borde det finnas en gräns för hur mycket vi skattebetalare i andra delar av Sverige är villiga att betala extra för pyttekommunernas vägran att fusionera och rationalisera.

Sorsele får räknat per invånare mest i Sverige: 24 985 kronor.

På andra plats kommer Dorotea med 24 334 kronor. Där bor 2 862 invånare.

Och på tredje plats i bidrags-SM kommer grannkommunen Åsele (med några hundra invånare till) som får 23 896 kronor per person.

Bidragslinjen bromsar sammanslagningslinjen. D et är inte bara ölänningar som är konstiga.