Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Eric Erfors

Eric Erfors: Yksi kaxig finländare

HELSINGFORS. I Finland är det inte folket som väljer statsminister utan en partikongress.

Så blir det när Jyrki Katainen avgår mindre än ett år före ordinarie riksdagsval.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Detta är inte något specifikt för Finland. Minns hur Ingvar Carlsson avgick och en extrainsatt S-kongress krönte Göran Person till partiledare och statsminister.

Tre finska ministrar konkurerar nu till uppdraget som partiledare för Samlingspartiet, som enkelt översatt motsvarar Moderaterna. Och leder man nationens största parti kommer statsministeruppdraget på köpet.

Näringsminister Jan Vapaavuori vill ha jobbet. Till hans nackdel talar att han betraktas som för värdekonservativ och inte utgör någon röstmagnet när partiet söker väljare bortom de redan frälsta,

I startfältet finns också socialminister Paula Risikko. Hon anses vara mycket kompetent och har disputerat i hälsovetenskap.

I startfältet finns sedan EU-minister Alexander Stubb som torde vara en av världens mest vältränade statsministerkandidater. Här talar vi om en triatlet som skiner upp när han stolt berättar om hur han slog sitt personbästa i Kalmar Ironman.

 

Jag träffar Stubb veckan före EU-valet; han har just föreläst på en IT-konferens och det är väl en passande uppgift för en hypertwittrande minister. Stubb berättar hur han flänger mellan kampanjande för partiledaruppdraget och EU- parlamentsplatsen.

Och om han måste välja? "Då blir det fosterlandet", säger Stubb. Han vet inte då att han kommer surfa in på en jättevåg i EU-parlamentet som Finlands mest kryssade politiker med 148 000 personliga röster.

Med all den exponering han har fått under sin EU-valkampanj har Stubb nu tagit på sig ledartröjan i partiledarracet. Och de omkring 850 ombud som kröner partiledaren på kongressen i Lahtis den 14 juni kan inte bortse från att krysskungen samlar många röster långt utanför Samlingspartiets traditionella väljarskara.

 

Det betyder inte att Stubb är okontroversiell. Han är, ska vi säga, en väldigt ofinsk politikertyp, inte någon butter och något introvert överviktig man i illasittande kostymer.

En del finländare stör sig på denne övertygade och kaxiga EU-vän: En politisk karriärist som har disputerat vid London School of Economics. En hyperaktiv och ständig leende politiker som har för vana att lista tre argument när han pratar.

"Ja, det lärde jag mig i USA. Det är annars lätt att man blir alldeles för otydlig som politiker."

 

Men en del finländare började muttra om att statsminister är man väl dygnet runt när Stubb förklarade att han minsann skulle dela upp ett statsministerdygn på tre: åtta timmar jobb, åtta timmar sömn och åtta timmar fritid med familjen.

Stubb har också kritiserats för att inte ha tillräcklig kunskap i vanliga inrikespolitiska frågor.

"Äsch, jag har varit minister under sex år. Jag är filosofie doktor och kan snabbt ta in kvalificerad information. Och att förhandla om en budget skiljer sig inte avsevärt från de EU-budgetförhandlingar jag varit involverad i."

När Stubb bedyrar att han egentligen aldrig har siktat på partiledarjobbet tror jag honom inte.

 

Men det vore spännande om denne övertygade europé blir statsminister. Och på frågan om ett finländskt Nato-medlemskap konstaterar han: "Vi borde redan ha varit med. Och det är klart att det skulle vara positivt om vi gick med tillsammans med Sverige. Men jag vill inte outsourca beslutet till svenskarna."

Tack för det klarspråket. Och Putin följer rimligen Samlingspartiets kongress med viss oro.