Eric Erfors
Nej, Beatrice Ask, problemet är inte enbart att domstolar inte dömer utifrån de straffskärpningar riksdagen har beslutat om.
Problemet är också att justitieministrar ägnar sig åt fullständig onödig lagstiftning.
Nykriminalisering kostar. Det tar resurser från rättsväsendet när man måste ägna sig åt fall som aldrig borde ha hamnat i en domstol. Nykriminalisering har också ett pris i form av ökad misstro mot samma rättsväsende: "De stora skurkarna kommer undan, medan Svensson med sina segelbåtar ska sättas åt."
Sjöfyllerilagen från 2010 är ett fullständigt haveri, och ett skräckexempel på just slarvig nykriminalisering.
Motiven bakom lagen var lika grumliga som Mälarens vatten. Det hette från Beatrice Ask att båttrafik måste jämställas med vägtrafik. Men förra sommaren fastlog HD det självklara: sjösäkerhet inte är lika med trafiksäkerhet.
Möjligheterna att väja är ju oändligt mycket större till havs än på en vanlig väg. Dödsfall efter frontalkrock mellan två segelbåtar hör inte till vanligheterna. Om det ens har hänt.
Så var det argumentet om att stävja "sjöfylleriet". Till saken hör dock att Sverige före 2010 faktiskt hade en fungerande lagstiftning mot grovt sjöfylleri.
Nu är det kriminellt att dricka två folköl och framföra en båt större än tio meter, eller som teoretiskt kan gå snabbare än 15 knop.
Promillehalten på en motorväg i 110 km bedöms lika allvarlig som att ligga och guppa ute i havsbandet. Ja, du behöver inte ens köra båten. Uddevalla tingsrätt har fällt en båtägare med 0,2 promille trots att han inte hade startat motorn.
Samtidigt som det går inflation i lagstiftning går det också inflation i ordens valör. Ursäkta, men vem blir verkligen "full" på två folköl?
Naturligtvis ska man inte köra båt berusad, men den nya sjöfyllerilagens främsta syfte är moralistisk.
Det ska råda absolut nolltolerans mot alkohol på sjön! Glöm ett par glas rött till det grillade köttet!
Cykling och alkohol är underligt nog än så länge okej. Det är inte kriminellt att svepa en vinare så länge du håller balansen mitt i trafiken.
Eftersom det handlar om pekpinnar behövdes aldrig någon saklig utredning som kunde påvisa att sjöfylleriet verkligen hade ökat och hur effektiv en ny lagstiftning skulle vara.
Effekterna blir absurda: En båtförare som kört utan anmärkning utanför Sandhamn fick böta 80 000 kronor. En person som seglat på öppen fjärd i Trosa skärgård som fick böta 45 000 kronor.
Vad hände egentligen med proportionalitetsprincipen?
Jag minns att en remissinstans, Kammarrätten i Stockholm, dömde ut 0,2-promilleförslaget som ett "nykterhetspolitiskt förslag" och som saknar stöd i vetenskapliga studier.
Hur denna grundstötta sjöfyllerilag ändå blev verklighet är en gåta. Kanske var det riksdagens nykterhetsgrupp - i kombination med särintresset Kustbevakningen - som var sugen på nya uppdrag.
Fler nykterhetskontroller motiverar ju fler båtar, fler anställda och högre anslagsäskanden.
Bästa riksdagsledamöter, kopiera och sätt upp följande visdomsord ur SOU: 2006:12:
"Bestraffning är samhällets mest ingripande och förnedrande sanktion; kriminalisering bör därför tillgripas endast i sista hand eller för de mest förkastliga gärningarna."