Eric Erfors
Traditionens makt är stor i konungariket Sverige. Etablerade seder fortsätter att existera trots att de strider mot en enkel grundläggande princip: Statschefen ska inte favorisera vissa företag på andras bekostnad. Att det kungliga hovleverantörskapet har gamla anor är inget skäl för att behålla det i en modern marknadsekonomi.
I slutet av 1600-talet blev det vanligt att leverantörer till hovet lade till ett "Kunglig Maj:t" framför sin yrkestitel. Bagaren kunde alltså kalla sig Kunglig Maj:ts bagare mot en saftigt avgift till hovstaten.
I dag är bagerikoncernen Pågen, som omsätter flera miljarder kronor, adlad till hovleverantör. Det säger sig självt att Sveriges alla bagerier inte kan föräras titeln, samtidigt som det står Pågen fritt att använda kungens välsignelse i sin marknadsföring.
När Carl XVI Gustaf satte sig på tronen 1973 ansågs begreppet hovleverantör vara "otidsenligt". Det är inte mindre otidsenligt i dag.
Enligt hovets historieskrivning övervägde vår kung faktiskt att skrota titeln. Men i stället skärptes bestämmelserna och av drygt 1 000 stycken hovleverantörer är det numera 130 stycken som kommer i åtnjutande av denna gratisreklam. För företaget i fråga är nämligen titeln helt kostnadsfri, Tala om vinstlott.
För att få titeln måste företaget sälja sin vara eller tjänst till någon i kungafamiljen. Kungen kräver också att bolaget har ett mycket gott renommé och att man uppfyller höga krav på etik.
Nu är det inte alla medborgare som anser det etiskt försvarbart att ägna sig åt jakt. Men det är bara att vända blad och gå vidare: Patrontillverkaren - tillika hovleverantören - Normas patronsortiment täcker i stort sett all jakt.
Norma är naturligtvis djupt tacksam för all reklam och uppvaktade kungen på hans 70-årsdag i våras med ett "unikt" patronskrin. Hovleverantören Norrmejerier slog till på stort och kungen fick hela 18 kilo extralagrad västerbottensost.
Detta anses vara helt i sin ordning. Ingen ifrågasätter det lämpliga i att Sveriges statschef tar emot personliga gåvor från de företag han satt sin egen kvalitetsstämpel på.
Jag kollar en matbutik på nätet och där är kilopriset på västerbottensost 177 kronor. 70-årsgåvan har alltså ett marknadsvärde på runt 3200 kronor.
Nu tycker nog en del att jag är missunnsam: "Klart att kungen ska firas!"
Men tänk om Löfven under ett företagsbesök hyllat osten för att sedan på sin födelsedag fått Sagerska huset fyllt med samma ostmärke. Andra mejerier hade ropat bestickning! och att det stinker mögelost.
Det är kungen själv som beslutar om vilket företag som ska upphöjas till hovleverantör och kunna använda sig av det stora riksvapnet i reklamen.
I lagen om Sveriges riksvapen fastslås: "Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten."
Vad är det för särskilt skäl som ger - belgiskt ägda - Annas pepparkakor rätten att profitera på stora riksvapnet i sin marknadsföring? Jag tar för givet att ett gäng vidbrända svenska pepparkaksproducenter upplever att de är utsatta för oschysst konkurrens, signerad Sveriges statschef.
Kungen hade rätt redan 1973. Skrota denna historiska kvarleva.
Läs också: Vet hut, kungen
Kungen måste sluta extraknäcka som politiker
Följ Expressen Ledare på Facebook för fler ledartexter och krönikor.