Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Eric Erfors

Eric Erfors: Konflikten som världen glömde

JERUSALEM. Att bomba eller inte bomba. Det är frågan som upptar många israeler.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

ISRAEL

Då handlar det om Iran, fast själva har de nyss fått huka i skyddsrummen under raketattackerna från Gazaremsan.

Välkommen till konflikten världen glömde; de säger det spontant, de israeliska experter och diplomater jag möter.

- Ingen bryr sig egentligen längre, konstaterar David Waltzer, vid israeliska UD.

Omvärlden har slutat att reagera på den återkommande missilutväxlingen mellan Israel och Gaza. Det har blivit ett slags business as usual. En kollektiv diplomatisk utbrändhet.

En israelisk fredsaktivist jag möter sammanfattar läget: "Folk tycker inte det finns någon anledning att prata med palestinierna. Livet fungerar ju utmärkt ändå."

Och denna nationella och internationella uppgivenhet/ointresse - inför en så kallad fredprocess som passerat respiratorstadiet - passar egentligen dagens israeliska styre utmärkt. Man kan fortsätta med sin kolonisering av Västbanken, fortsätta att vinna terräng på sprickan mellan Fatah och Hamas. Och så kan palestinierna köpas bort från ännu fler kvarter här i Jerusalem.

 

Israels byggande av fysiska murar är uppmärksammat. Mindre känd är den militära skölden: nationen jagar trygghet med sitt nya super­avancerade antimissilsystem.

En måndag häromveckan kunde tre av fyra palestinska raketer stoppas, rapporterade militären. Då görs dessutom ett urval av militären. De raketer som träffar obebyggt landområden tillåts detonera.

Systemet kallas Iron Dome och är utvecklat av israeliska statens eget försvarsföretag, Rafael. Åtskilliga miljarder, i kronor räknat, satsas på att bygga ut denna högteknologiska skyddsmur runt landet. Obama och USA har också pumpat in ett extra militärt bistånd i just detta projekt.

 

Inget försvarssystem är givetvis hundraprocentigt, men för varje attack som kan avvärjas någorlunda lyckat stärks också försvarsmoralen.

Iron Dome blir på så sätt en pusselbit i förklaringen till varför det inte finns några egentliga politiska krafter i Israel som kan kicka i gång några fredssamtal med palestinierna.

I stället väntar kanske ett krig med Iran. Ingen kan utesluta att regeringen Netanyahu faktiskt kan vara så obegripligt ansvarslös att man plötsligt trycker på bombknappen. Men officiellt förespråkar Israel, naturligtvis, i första hand en diplomatisk lösning och förhoppningen om att Iran ska vika sig för sanktionstrycket.

Oren Anolik vid israeliska UD är specialist på Irans kärnvapenprogram.

- Jag tror inte att syftet med att bygga en atombomb är att utplåna Israel. Det handlar om att göra landet till en militär supermakt.

Och så varnar han för den farliga kapprustning som skulle följa eftersom Saudiarabien lär skaffa sig egna kärnvapen.

 

Israel har länge krävt att den ekonomiska sanktionsskruven märkt SWIFT ska dras åt. Så blir nu fallet, och när iranska banker kastas ut ur det internationella betalningsförmedlingssystemet SWIFT råder det ingen tvekan om att den ekonomiska krisen fördjupas dramatiskt.

Eller som en israelisk minister triumfatoriskt konstaterade: "Vad ska de göra nu? Släpa runt på resväskor med guld?"

Ja, nog ryms det en viss sanning i detta. Men det verkligt allvarliga problemet uppstår om Israel inte väntar på att iranierna tröttar ut sig av allt guldsläpande.