Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Eric Erfors

Eric Erfors: Cirkus Stefan Attefall

Välkommen till Cirkus Attefall: Här bjuds på politisk underhållning på högsta trapetsnivå och med svindlande retoriska volter.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Men bakom cirkusnumren finns något allvarligt: Regeringens missbruk av utnämningsmakten.

 

I egenskap av civilminister ansvarar Stefan Attefall (KD) för att utse de landshövdingar regeringen sedan formellt tillsätter. Den 6 februari fick Lena Sommestad jobbet som landshövding i Jämtlands län. Sommestad som varit riksdagsledamot (S) och miljöminister uppgav att hon "med stor glädje" såg fram emot jobbet i Jämtland.

Jag är också glad, det vill säga för att Sommestad verkligen vill jobba. Efter valförlusten 2006 valde det före detta statsrådet att ta ett friår och leva på avgångsvederlaget på 1,2 miljoner kronor. Trots att hon hade en tjänst att återvända till på Uppsala universitetet. Denna ideologiskt radikala socialdemokrat motiverade sitt friår med att hon behövde tid för "att reflektera" över sitt framtida yrkesliv.

Så oreflekterat talar alltså en representant från rikets politiska överklass.

 

I tisdags hade cirkusdirektör Attefall plötsligt ändrat sig. Sommestad skulle i stället få landshövdingejobbet i Halland och hon lät meddela att hon "är glad över att få Halmstad som ny hemstad".

Nog framstår det som om hon skulle vara lycklig oavsett vilken residensbostad som väntar. För har man väl tagits in i den politiska adeln finns alltid chansen att förlänas med en landshövdingepost eller få något annat statligt toppjobb.

Vad låg då bakom Sommestads flexibla flytt? Jo, Maud Olofssons gamla statssekreterare Jöran Hägglund ville ha landshövdingeposten i Jämtland och flytta tillbaka till sitt älskade Brunflo. Hade Jöran Hägglund glömt bort att anmäla sitt intresse för jobbet, eller hade Stefan Attefall totalt glömt bort honom? Det är ännu oklart. Cirkus blev det i alla fall.

 

Attefall har tidigare hunnit utse riksdagsledamoten Kenneth Johansson (C) till landshövding i Norrbotten. Förre S-ministern Sven-Erik Österberg fick uppdraget i Norrbotten. Chris Heister (M) fick byta landshövdingejobbet i Västerbotten till Stockholm. Riksdagsledamoten Magdalena Andersson (M) från Jönköping fick Heisters gamla jobb i Umeå. 2012 blev FP-riksdagsledamoten Liselott Hagberg landshövding i Södermanland och samma år började riksdagskollegan Margareta Pålsson (M) som landshövding i Skåne.

Ja, gräddfilen finns där. Och Stefan Attefall lär fortsätta vara generös.

Det anmärkningsvärda är att han i opposition före valet 2006 var alliansens starkaste röst mot den socialdemokratiska utnämningspolitiken. Attefall KU-anmälde 2005 Göran Persson för att han gav socialdemokratiska statssekreterare rader av statliga toppjobb. I dag är frågan vem som blir först med en KU-anmälan om cirkusen i Jämtland.

 

Attefall ledde alliansens särskilda arbetsgrupp om hur regeringen borde hantera utnämningsmakten med tydliga kravprofiler, dokumentation över rekryteringsprocessen och att tjänsterna ska utannonseras. En del av arbetsgruppens förslag har efter 2006 också blivit regeringens utnämningspolitik.

Så det har blivit något bättre - på papperet. Vilken specifik "förtjänst och skicklighet" som kvalificerar alla dessa riksdagsledamöter till landshövdingejobben får vi dock inte veta. Mer än att Lena Sommestad tycks passa lika bra i Östersund som i Halmstad, och att hon är "glad" oavsett var hon landar.