Eric Erfors

Erfors: Politiker ska inte peta i snusdosan

Snus är naturligtvis ingen hälsokost, men de politiska ingreppen mot snusare är långt ifrån proportionella mot snusandets effekt på hälsan. Vilka vetenskapligt underlag har kommunpolitikerna för att snus utgör ett allvarligt hälsoproblem i Hammarö?, skriver Eric Erfors.

Den politiska jakten på nationens nikotinister har ett grundläggande problem: Man kan inte skilja på hälsoriskerna mellan cigaretter och snus.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Många svenska kommuner har infört tobaksförbud under arbetstid. I Hammarö kommun konstaterar kommunchefen Caroline Depui i GT att snusande på arbetstid "absolut skulle kunna leda till uppsägning".

Snus är naturligtvis ingen hälsokost, men de politiska ingreppen mot snusare är långt ifrån proportionella mot snusandets effekt på hälsan. Vilka vetenskapligt underlag har kommunpolitikerna för att snus utgör ett allvarligt hälsoproblem i Hammarö?

Beslutsunderlagen existerar inte. Studier av cancerrisker vid långvarigt snusande ger inget entydigt besked. Om snus vore så farligt som våra politiska förmyndare vill påskina skulle svensk sjukvård för länge sedan ha kollapsat inför patienttrycket. Drygt en miljon svenskar är i dag snusare, vilket utgör en förklaring till varför Sverige har den lägsta andelen rökare i hela OECD.

När rökare övergår till snus är det lika med bingo för folkhälsan. Dock inte för läkemedelsjättarnas försäljning av nikotintuggummin. Därför lobbar de stenhårt för att jämställa snus med cigarretter.

I en artikel i New England Journal of Medicine föreslår kloka forskare att tobaksprodukter bör beskattas efter hur farliga de är. Skatten på snus borde därmed vara betydligt lägre än på cigaretter. Men såväl Anders Borg som Magdalena Andersson har gjort tvärtom och chockhöjt snusskatten. Orsaken är enkel: Finansministrarna jagar desperat skatteintäkter, och till skillnad från cigaretter är snus inte någon gigantisk smuggelvara.

För en månad sedan kom folkhälsominister Gabriel Wikström med en proposition med anledning av EU:s tobaksproduktdirektiv. Det är en märklig ordning eftersom slutbetänkandet från Tobaksdirektivsutredningen har kommit först nu.

Det står klart att Sverige självt bestämmer om smaksatt snus ska förbjudas. Men vår beskyddande folkhälsominister Wikström ville inte släppa förbudstanken utan gav utredaren Göran Lundhal ett tilläggsdirektiv om fler regleringsförslag.

Lundhal är nu stenhård. Jag kan höra applåderna från det folkhälsoindustriella komplexet.

Snusdosorna anses utgöra ett sådant allvarligt hot mot folket att de absolut måste gömmas under disk i affären. Staten måste bestämma antalet prillor i dosan - minst 20 stycken! Han skulle egentligen gärna vilja reglera smaksättningen, men hänvisar till "praktiska svårigheter."

Utredare Lindhal ger sig dock inte: Smaken på snuset måste förbjudas på förpackningen. Så till den rejäla tankevurpan; det ska nämligen vara tillåtet att prislistan bakom kassan avslöjar snusets smak.

En miljon svenska snusare kan andas ut. Vi skulle inte behöva handla i blindo om folkhälsominister Wikström tar denna kalkonutredning på allvar.

Lindhal föreslår också rökförbud på perronger och lekplatser. Det kan vara rimligt. Men att förbjuda rökning på uteserveringar är mest en rökpuff i luften. Var finns konsekvensanalysen? Rökarna flyttar i så fall ut på trottoarer, gator och torg. Och då uppstår givetvis mer eller mindre omfattande ordningsproblem.

Risken är överhängande att folkhälsoministern blundar för dessa självklarheter. Viktigast är ju att förbjuda något.


Läs också: Taxfree är helt absurt


Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.