Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Eric Erfors

En blåögd syn på jäv

Regler är till för att följas­, men sedan är det inte säkert­ att vi följer dem.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Så kan Socialstyrelsens inställning till myndighetens egna jävsregler sammanfattas.

Humant papillomvirus, HPV, orsakar livmoderhalscancer och SvD beskrev i går den jäviga bakgrunden till hur det gick till att plocka in HPV i det allmänna vaccinationsprogrammet för flickor i årskurs 5-6.

Socialstyrelsen tillsatte 2006 en expertgrupp om huruvida HPV-virus skulle ingå i programmet. Det visar sig att tre av sex experter i gruppen hade tydliga kopplingar till vaccinbranschen, dessutom hade de profilerat sig som starka förespråkare för HPV-vaccinering.


Vilket inte kan ha varit ­  någon ­  överraskning för åtminstone ­  några av byråkraterna på Socialstyrelsen. Externa ­  experter ska ju fylla i en jävsdeklaration. Men myndighetens chef, Lars-Erik Holm, är uppenbarligen överraskad: "  Låter bedrövligt"   säger han i SvD.

Ansvarig för vaccinarbetet, Anders Tegnell, medger att han känt till "bindningarna", men att "Sverige är ett litet land och urvalet av sakkunniga begränsat."

Det är ju ett märkligt försvarstal. Kan det inte tvärtom vara en fördel att också plocka utlänningar?

För utomstående, som vill förlita sig på opartiskheten i Socialstyrelsens beslutsunderlag, framstår det inte så jättesmart att låta uppenbart jäviga personer fylla i sina jävs­deklarationer, och därefter låtsas som om problemet inte existerar eftersom de faktiskt har fyllt i den där blanketten.

Frågan om HPV-vaccinering har varit kontroversiell. Bland annat har det ifrågasatts hur effektiv den egentligen är då det tar årtionden innan denna cancerform utvecklas. Krävs det i framtiden påfyllning i sprutan och i vaccinbolagens kassa? I dag kostar HPV-programmet 262 miljoner om året.


En plats i vaccinations­programmet handlar alltså om mycket pengar för de berörda vaccinbolagen. Därför var det självklart att de satsade stenhårt på PR och lobbying för att bilda opinion för HPV-vaccinering.

Läkemedelsjätten Merck står för vaccinet Gardasil, medan Glaxo Smith Kline, GSK:s, produkt går under namnet Cervarix. Företagen har - som läkemedels­företag brukar göra - sponsrat olika organisationer för att sälja in sitt läkemedel. I GSK:s fall var 1,6 miljonerklubben och Alexandra Charles en PR-partner. Merck gav å sin sida kampanjpengar till något som heter "Nätverket mot livmoderhalscancer."

Ett paradargument från företagen ­  var att om inte HPV-vaccinering blev allmän så skulle kvinnors hälsa bli en klassfråga.

En tung remissinstans, Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, ställde sig dock mycket skeptisk mot allmän vaccinering med hänvisning till att "när den medicinska nyttan delvis är oklar blir beräkningar av kostnadseffektiviteten osäkra." SBU varnade också för att vaccineringen kan innebära att kvinnor blir ännu mindre benägna att gå på cellprovskontroller.


Rätt eller fel med allmän HPV-vaccinering? Det har jag inte kompetens att bedöma. Men historien om de jäviga experterna hos Socialstyrelsen ger ytterligare en pusselbit  i  historien om hur läkemedelsbolagen lyckades sälja in sin produkt till skattebetalarna.

Dåvarande chefen för Glaxo Smith Klines public affairs-avdelning, Johan Thor, blev också utsedd till Årets lobbyist 2008 av branschtidningen Resumé. För sina insatser att få med HPV i vaccinationsprogrammet.