Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Eric Erfors

Elallergi ska inte ge rätt till bidrag

Sverige är fantastiskt. Här regnar det skattemiljoner i bidrag över en diagnos som rent medicinskt inte existerar.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Nej, elöverkänslighet är ingen medicinsk diagnos. Det finns inget vetenskapligt stöd för något orsakssamband mellan exponering för elektromagnetiska fält och de symptom som de egendiagnostiserade "elöverkänsliga" personerna upplever.

Dessa fakta är fastslagna av Socialstyrelsen.

Efter att ha redovisat dessa fakta fylls snart min mejlkorg med arga mejl från de upplevt elöverkänsliga. Det har hänt förr. Jag är något förundrad över att just elöverkänsliga väljer att mejla i stället för att skriva ett vanligt brev.

Trots att Socialstyrelsen understryker att det saknas vetenskapliga bevis för elöverkänslighet delade samma socialstyrelse förra året ut drygt 1,7 miljoner kronor till de Elöverkänsligas riksförbund, ur bidragspotten till handikapporganisationer. Och snart är det dags för årets miljonutdelning.


Det är minst sagt ett stötande missbruk av skattemedel. Eftersom även bidragspottens resurser är begränsade innebär det att andra organisationer får lägre bidrag. Förbundet Blödarsjuka i Sverige, Riksförbundet för hivpositiva, Ung Cancer och Blodcancerförbundet är några av de organisationer som fick mindre pengar än Elöverkänsligas riksförbund.

Socialstyrelsen hänvisar till att riksförbundet uppfyller villkoren för statsbidrag. Det ställs nämligen inget krav på att på att medlemmarnas diagnos ska vara vetenskapligt fastslagen.


Det är den svenska snällismen i ett nötskal: Alla vuxna ska vara bidragsberättigade för att man går med i en lobbyorganisation. Varsågod, det är bara att starta Hypokondrikernas riksförbund, och så trillar bidragsmiljonerna snart in på kontot.

Har Socialstyrelsen gjort något för att få till en ändring av regelverket? Har sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) insett att stödet till elöverkänsliga innebär ett slags offentligt erkännande om att de faktiskt har rätt?

Erkännandet kom 1995 när regeringen gav förbundet rätt till statsbidrag. Motiveringen är att funktionshinder inte ses som en egenskap hos individen utan betecknar brister i mötet mellan en person i relation till omgivningen.

Denna högst humana inställning öppnar alltså dörren för bidrag, men borde kompletteras med krav på vetenskaplighet.

Inte bara staten slösar med skattepengar. Ett antal kommuner delar ut bidrag till "elsanering” av de egendiagnostiserades bostäder. Skellefteå har erbjudit ett elsaneringsbidrag sedan 2005 och hunnit dela ut närmare en miljon kronor. Umeå kommun har sedan 2007 betalat ut 350 000 kronor, bland annat för aluminiumtapeter.


Ett par riksdagsledamöter ligger långt före vetenskapen och vill diagnostisera elöverkänslighet. Kristdemokraten Roland Utbult har sagt att ”I dag är dock de flesta forskare överens, elöverkänslighet existerar".

Verkligen?

Centerns vice gruppledare Ulrika Carlsson har motionerat om att elöverkänslighet är på väg att bli ett ”stort folkhälsoproblem” och att det måste erkännas som sjukdom och som grund för arbetsskada. Alla kommuner ska ha lågstrålande zoner och dela ut bidrag för elsanering, kräver Carlsson.

Naturligtvis mår många egendiagnostiserade dåligt. De ska ha adekvat vård. Att ge dem särskilda ekonomiska erkännanden är dock att göra dem en björntjänst.