Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Eric Erfors

Det är Andersson som bestämmer

Stefan Löfven tillsammans med Magdalena Andersson, doktoranden i nationalekonomi som kan bli Sveriges mäktigaste finansminister – i förhållande till statsministern – sedan Gunnar Sträng. Foto: Sven Lindwall

Nu riktas alla tv-kameror mot Stefan Löfven, men det är Magdalena Andersson som kommer att ha makten i regeringen.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Traineen Stefan Löfven har som bekant vare sig suttit i riksdagen eller Rosenbad och blir därmed extra beroende av sin finansminister. Till skillnad från Löfven har Magdalena Andersson ett späckat CV från regeringskansliet.

Hon har varit planeringschef i statsrådsberedningen för Göran Persson - måste ha varit ett slitigt jobb - och statssekreterare åt Pär Nuder på det finansdepartement hon nu ska styra över. Dessutom har hon varit doktorand i nationalekonomi.

Relationen mellan stats- och finansministern är central i varje regering, och Reinfeldts och Borgs tvister får vi förhoppningsvis ta del av i någon memoar. Men där handlade det i grund och botten om ett lyckligt samboförhållande mellan två jämbördiga parter och som resulterade i en av EU:s absolut starkaste ekonomier.

Hur blir då relationen mellan Andersson och Löfven? Hon har den gedigna politiska erfarenheten och ekonomiska kompetensen, men vad har egentligen Löfvén? Hans omtalade "skickliga förhandlingsförmåga"? Jaha, att slänga dörren i ansiktet på Jonas Sjöstedt?

Socialdemokratins ekonomiska förtroendekapital är nu investerat i en enda person och hon kan bedriva politiken i princip helt efter eget huvud. Löfven kan omöjligen sparka henne utan att få en akut regeringskris och finansmarknadernas misstroendeförklaring på halsen.

Det ter sig därför oundvikligt att Moderata ungdomsförbundet lanserar marionettdockan Stefan Löfven med finansministern som drar i trådarna.

Andersson gick på val på att kritisera Borgs "ansvarslösa och ofinansierade skattesänkningar". Det tjatades så mycket om 236 miljarder att till och med troende socialdemokrater tyckte det var just tjatigt. Samtidigt har Andersson accepterat omkring 85-90 procent av dessa skattesänkningar och dessutom lovat sänka "pensionärsskatten" med 11 miljarder kronor under mandatperioden. Det får hon nu betala för.

För gissa vilket protesterande rullatorrally PRO sätter i gång om inte en rejäl skattesänkning finns med i novemberbudgeten.

Nationalekonomen Andersson vet att "pensionärsskatten" är en lögn. Hon vet att merparten av pensionärerna betalar lägre skatt än jobbskatteavdragens löntagare. Skatteverket - som Andersson också har varit överdirektör vid - räknar med att ungefär 60 procent av arbetsgivaravgiften är en ren skatt. Alla löntagare betalar dessutom 9,88 i vad som kallas "allmän löneavgift".

Det är professorn i nationalekonomi, Daniel Waldenström, som påpekar detta på bloggen Ekonomistas; han råkar också vara specialiserad på just inkomstfördelning. Men vad är en professor i folkupplysningens tjänst - om blott än en förtvivlad röst i öknen - när Magdalena Andersson agerar skattepopulist.

Det är inte Socialdemokraternas fel att populisterna i SD kopierat S-uppfinningen sänkt "pensionärsskatt". Vilken delvis kan förklara att SD slog rekord i antalet pensionärsröster. Men om S avstått från att köra pensionärsskattebluffen hade de i stället kunnat agitera mot SD:s ansvarslösa skattepopulism.

Magdalena Andersson kan bli Sveriges mäktigaste finansminister sedan Gunnar Sträng - i förhållandet till statsministern. Samtidigt riskerar hon att bli vår svagaste finansminister i modern tid på grund av riksdagsröran.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!