Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

England har fått sitt SD efter lokalvalen

Sensationellt val. Framgångarna för UKIP, United Kingdoms Independece Party, är en temperaturmätare på hur kriströtta européer kan reagera. Foto: Reuters Foto: Reuters

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Var fjärde engelsman la i torsdags sin röst på ett högerpopulistiskt parti. UKIP, United Kingdoms Independence Party, gjorde ett sensationellt starkt val. Både Tories och Labour måste nu försöka komma över chocken, medan Tories koalitionspartner Liberaldemokraterna redan var uträknade på förhand.

Framgångarna för UKIP är en temperaturmätare på hur kriströtta européer kan reagera. Partiet var från starten 1993 i princip ett enfrågeparti: Storbritannien måste lämna EU. I det hänseendet vann partiet en stor framgång i sin populistiska opinionsbildning, när EU-kritikerna inom Tories lyckades tvinga premiärminister David Cameron att utlova en folkomröstning om britternas förhållande till EU efter valet 2015.

Men UKIP har plockat upp invandringspolitiken och blivit riktigt obehagliga i sin "stäng gränserna"-retorik: "Invandrare snor jobben och kommer hit och parasiterar på våra välfärdssystem." Låter det inte allt för bekant?

 

Precis som Sverigedemokraterna har UKIP inför valet tvingats ägna sig åt ett internt renhållningsarbete och sparkat ut de mest frispråkiga rasisterna. Och där Sverigedemokraterna vill skilja sig från högerextremister som Nationaldemokraterna försöker UKIP hålla rågången mot avgrundshögern i British National Party. Ändå kommer säkert en eller annan fullmäktigeledamot för UKIP visa sig ha något rasistskelett i garderoben.

 

UKIP har politiker i Europaparlamentet, men inga platser i underhuset. Partiet har därmed kunnat vinna röster på klassisk etablissemangskritik, som att de tre stora brittiska partierna egentligen är socialdemokrater, allihop, och att UKIP utgör det enda alternativet. Men när UKIP-politiker blir en del av de politiska församlingar som man länge kritiserat, tvingas man säkerligen tona ner etablissemangskritiken. Sådant är populistens dilemma.

Men en röst på UKIP i torsdags var nödvändigtvis inte en röst för partiet utan en missnöjesröst mot den Tory-ledda regeringen och dess sparpolitik. Väljarna upplever att de i lokalval inte riskerar så mycket och kan därmed ge den sittande regeringen en smäll på fingrarna. Det må vara ett universellt väljarbeteende, men det vore farligt att vifta bort UKIP:s framgångar som tillfälliga och av mindre politisk betydelse.

 

Den obehagliga effekten är att premiärminister David Cameron redan anammat en del av UKIP:s invandringsrestriktiva program: "nettoinvandringen behöver minskas radikalt" sa Cameron i mars och "hälsoturismen" pekades ut som ett problem.

Faran är knappast att UKIP etablerar sig som en starkt tredje kraft på nationell nivå. Systemet med majoritetsval kommer även fortsättningsvis - och orättvist - att gynna de etablerade partierna. Faran är snarare att UKIP:s framgångar blir en trojan som likt Dansk Folkeparti tar sig in i övriga partiers politik. Och det är just vad UKIP:s partiledare Nigel Farage kalkylerar med.

Please Mr Cameron, låt honom inte få rätt.