Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

En (s)lump?

Thomas Östros.Foto: Anders Wiklund / Scanpix

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.


 

Det går bra för Socialdemokraternas gamla affischnamn. Thomas Östros har fått jobb som Bankföreningens nya VD, det vill säga rollen som Sveriges främsta banklobbyist.

Förre finansministern Pär Nuder drog in 14,1 miljoner kronor till sitt rådgivningsbolag förra året. Och Göran Persson håvar årligen in miljonbelopp som JKL-konsult och styrelseordförande.

Det är i grunden bra att vi har politiker som rör sig mellan politik och näringsliv och som startar nya, framgångsrika karriärer. Sverige behöver mer av sådant. Problemet är att övergångarna ofta har skett på ett sätt som står i skarp kontrast till de ideal man förfäktade som politiker.

Expressen avslöjade i går att Pär Nuder har kvitterat ut sammanlagt 296 000 kronor i statsrådspension under de senaste två åren samtidigt som hans företag har gått med 16,1 miljoner i vinst. För att kunna behålla sin pension har han avstått från att ta ut lön ur sina bolag.

Vad skulle S-politikern Pär Nuder ha tyckt om den sortens snikna beteende? Att Nuder dessutom tjänar en stor del av sina pengar på att vara rådgivare åt Wallenbergfamiljens riskkapitalbolag EQT skaver också mot den officiella S-retoriken.

 

En annan S-profil som samlar pengar på hög i sina bolag är Göran Persson. Statsministern, som föraktade PR-konsulter och älskade skatter, verkar ha full koll på hur man minimerar skatten. Enligt en artikel i Expressen förra sommaren (8/6) ser värn-skattens upphovsman till att minimera den egna marginalskatten och exempelvis köpa bil med företagets pengar. Just skattetrixande blir knappast Östros paradgren som bank-lobbyist. Däremot lär han försvara bankernas skyhöga vinster och bonusar. Samme Östros som nyss angrep Anders Borg från vänster med vitglödgad vrede ska nu läxa upp finansministern från höger.

 

Socialdemokratiska politiker är förstås inte ensamma om spektakulära övergångar och gniden skatteplanering. Men att några av rörelsens mest namnkunniga profiler genomgår så radikala förvandlingsnummer säger ändå något intressant. Har rörelsen fastnat i en rättvise-retorik som företrädarna själva inte tror på?

Ytterst hotar ett växande politikerförakt. Om politiker låter sina ideal flyga och fara och säljer sig till högstbjudande på marknaden urholkar det tilltron till demokratin.

Här finns en målkonflikt. Å ena sidan vill vi att politiker ska gå vidare och hitta ny försörjning. Å den andra är efterfrågan på politiker som störst i kontroversiella branscher som söker affischnamn och politiska kontakter, såsom vapenindustrin och riskkapitalbolag inom välfärdssektorn. För den ifrågasatta banksektorn är det naturligtvis bingo att få sin forna antagonist som ny propagandist.

Regelverk kan hjälpa en bit på vägen, med karantäntid för ledande politiker och tjänstemän och uppstramade inkomstgarantier. Men ytterst måste vi sätta tilltron till omdömet hos våra politiker. Dubbelmoral är inte dubbelt så bra moral.