De flesta vuxna har säkert minnen från gamla skolböcker. Bilden på Gustav Vasa i historieboken, raddan med alkoholer i kemiboken. Understrykningarna, från prydligt glesa stödord till desperata blyertsmaskar under varenda rad.
Idag växer många svenska skolbarn upp utan att generera sådana minnen. De har nämligen inte läroböcker.
”Gång på gång ser jag exempel på hur elever i grundskolan inte får tillgång till läromedel... Detta är verkligen inte klokt!” skriver Mikael Bruér, skoldebattör med bakgrund som SO-lärare, i Skolvärlden.
I stället kopierar lärare, klipper från Wikipedia eller gör eget material. Och det går inte att jämföra med högkvalitativa skolböcker. ”Det finns alltid en tanke med läromedel. En struktur. De är genomarbetade, strukturerade, bearbetade, granskade, omarbetade och upplagda för att det ska gå att bedriva undervisning utifrån dem”, skriver Bruér.
Självklart insåg oseriösa aktörer att läromedel kunde man spara på.
Rötterna till detta går tillbaka till 70-talet, då vänstern vadade i antiauktoritära teorier. Med dåvarande skolministern Lena Hjelm-Walléns (S) ord: ”Läromedel verkar styrande och konserverande då det gäller val av stoff i undervisningen”.
En släkting till idéer som ”kunskap är förtryck” och ”fakta är en smaksak”.
Skoldebattören och läraren Isak Skogstad (L) känner igen dragen, 50 år senare. Läromeddelsstyrd undervisning framstod som robotlik, när han pluggade. ”Istället hyllas lärare som skapar sina egna läromedel. De anses vara kreativa, nyskapande och självständiga”, skrev han i Dagens Samhälle 2018.
På 90-talet kom Carl Bildts (M) friskolereform med fria vinstuttag. Självklart insåg oseriösa aktörer att läromedel kunde man spara på. Om de haft hög status hade det förstås varit svårare att komma undan med.
Men nu är normen etablerad. Den genomsnittliga svenska kommunen lägger i dag 650 kronor per elev och år på läromedel. Att jämföra med Norge, som satsar 1 050 kronor, och Finland, 1 450 kronor!
Sedan 1989 har kostnaden för en svensk elev tredubblats, medan summan för läromedelsinköp har stått still, enligt Mikael Bruér.
Böcker engagerar flera sinnen, vilket underlättar inlärningen.
Det är vansinne. Om vi vill ha kvalitet och likvärdighet i skolan måste Sverige satsa på förstklassiga läromedel. Det är särskilt viktigt då många ordinarie lärare sjukskrivs eller är föräldralediga, och då skolor anställer billiga obehöriga lärare i stället för behöriga. Och med tilltagande lärarbrist blir de obehöriga allt fler.
Regering och riksdag måste styra upp detta haveri med stränga paragrafer i skollagen, förordningar och kontroller av efterlevnad.
Digitala läromedel är inte ett substitut. Böcker engagerar flera sinnen, vilket underlättar inlärningen. Dessutom ger de en konkret ram som barn kan känna att de har grepp om.
Och självklart har vi råd. Det handlar bara om att prioritera.