Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

En provocerande brist på självkritik

Statsminister Stefan Löfven frågades ut i SVT:s Agenda.
Foto: FREDRIK WENNERLUND / STELLA PICTURES/WENNERLUND STELLA PICTURES
Foto: FREDRIK WENNERLUND / STELLA PICTURES/F. WENNERLUND FREDRIK WENNERLUND

De högst ansvariga för den misslyckade coronahanteringen verkar helt oförmögna till självkritik. Det är provocerande. 

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Agendas utfrågning om den svenska coronastrategin höll hög klass. De högst ansvariga pressades ordentligt om de beslut som har tagits under året som gått – och framför allt de beslut som inte har fattats i tid. 

Det har varit ont om den sortens ansvarsutkrävande intervjuer, där Sveriges strategi ställs mot omvärldens vägval och där påståenden som görs nu ställs mot hur det lät i våras. Det blev avslöjande journalistik.

För det är uppenbart att såväl statsepidemiolog Anders Tegnell som statsminister Stefan Löfven har ett intresse av att skriva om historien. I våras var man stolt över att vi hade en svensk modell – en helt unik strategi. Andra länder ansågs rentav ägna sig åt populism i sin hantering av coronakrisen.

Nu låtsas man som att det knappt har funnits några skillnader i strategi överhuvudtaget. Även Sverige har hela tiden haft som sin strategi att försöka trycka ner smittan så mycket som det bara går, betygade både Tegnell och Löfven. 

Även när det gäller testning och smittspårning försökte Tegnell ge bilden av att detta har haft högsta prioritet hela tiden. Det var bara resurserna som fattades. Som väl är hade Agenda flera klipp från i våras som motsade dessa påståenden.

Många minns dessutom att Folkhälsomyndigheten satte stort hopp till en begynnande flockimmunitet i Sverige. Man gick på kort tid från att tro att Sverige skulle klara sig undan coronautbrottet nästan helt till att tvärtom göra bedömningen att viruset var extremt smittsamt. Båda dessa antaganden visade sig vara fel liksom de flesta förutsägelser som FHM har gjort.

Det är intressant att jämföra Anders Tegnell med matematikprofessorn Tom Britton. Den senare har utan att blinka erkänt att han var helt fel ute med sina beräkningar. Den förre däremot har oerhört svårt att medge en enda missbedömning under pandemin.

Det inger inte förtroende. Alla förstår att man kan ha fel om ett helt nytt virus. Det viktiga är inte vem som har haft rätt vid varje givet ögonblick, utan vem som är beredd att ompröva och lära. 

Stefan Löfven och socialminister Lena Hallengren var precis lika oförmögna till självkritik under utfrågningen. Statsministern kunde inte ens medge det uppenbara – att pandemilagen kom på plats på tok för sent. Han lyckades tvärtom se riktigt nöjd ut med att ha förverkligat den ett år efter pandemins utbrott.

Det var rent plågsamt att se allt detta slingrande undan ansvar. Alla misstag är alltid någon annans fel. Viljan till kritisk självreflektion var noll. 

Men ett misslyckande ska kallas ett misslyckande. En rad allvarliga missdömningar har gjorts längs vägen, såsom att Sverige inte lyckades bygga upp testkapaciteten snabbt nog i våras, inte införde hushållskarantän i tid eller införde tydliga rekommendationer om munskydd och visir, i synnerhet inom vård och omsorg.

Det är provocerande att ingen ansvarig är beredd att medge det. 


Se också:

Under söndagens Agenda i SVT om den svenska coronastrategin frågades statsepidemiologen Anders Tegnell ut av programledarna Camilla Kvartoft och Nike Nylander.