Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

En Merkel-koalition kan vara lösningen även för Sverige

Angela Merkel har sytt ihop ännu en blocköverskridande koalition. Det är dags för S och M att byta nålsticken mot brodérnålar.

Angela Merkel har fått sin storkoalition. Sverige bör på allvar betänka fördelarna med en GroKo.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Angela Merkel har lett Tyskland så länge att unga tyskar inte har något egentligt minne av någon annan kansler. Hon har blivit en institution, en modersfigur och ett hatobjekt. Högerpopulistiska Alternative für Deutchland, AfD, har levt högt på den avsky hon väcker.

Socialdemokratiska SPD har också svårt att att förhålla sig till något annat än "Muttis" kjolar: Det är hennes fel att SPD har tynat, klagar de. Som om partiet skulle resa sig som en Fågel Fenix om bara Merkel avgick som CDU-ledare och lämnade plats för en eller annan Klaus.  

Många tyskar är trötta på kanslern och vill ha en förändring. Samtidigt vill man ha stabilitet.

Så ser det också ut att bli: som vanligt. 

Tyskland föredrar starka regeringar

Tyskland får ännu en GroKo, en stor koalition över blockgränserna. SPD kommer för tredje gången sedan 2005 att slå sina påsar ihop med kristdemokratiska CDU/CSU. 

Det tyska politiska systemet gynnar starka regeringar. Medan Sverige har negativ parlamentarism - det räcker att en statsminister tolereras av riksdagen - har Tyskland den omvända ordningen: en majoritet måste säga ja till en ny regering.

Det finns en historisk tysk aversion mot parlamentarisk oreda. Sånt minner om Weimarrepublikens instablitet, som bäddade för Hitlers maktövertagande.  

Sverige har inget liknande trauma, men det är viktigt för varje demokrati att stabila och handlingskapabla regeringar kan skakas fram oavsett valresultat. Särskilt i omvälvande tider.

Sverige har varit jämförelsevis lyckosamt, trots att minoritetsregeringar har varit legio. Men ordningen är rubbad. Fem riksdagspartier har blivit åtta och Sverigedemokraterna har kilat in sig som en tredje, kaotisk kraft. De klassiska blocken försökte runda SD genom att skapa DÖ, men DÖ dog. 

En S-M-regering kan ta krafttag

Hur Sverige ska regeras efter valet i höst är höljt i dunkel. Det mest markanta ljud som hörs  från partierna, vid sidan av önskedrömmande tystnad, är dörrar som slås igen. I fredags fick Centerledaren Annie Lööf in en träff på näringsminister Mikael Dambergs (S) uppvaktande nästipp.  

Men Sverige måste regeras och det är hög tid att på allvara diskutera en svensk GroKo, en blocköverskridande S-M-regering. 

De historiska arvfienderna befinner sig i ett skede där likheterna har förstärkts: synen på lag och ordning, migration och finansiell ordning enar.

Samtidigt pockar många politiska frågor på krafttag: rättsväsendet, försvaret, bostads- och skattepolitiken, välfärdens försörjning. 

Detta är inte en tid för småpartier som brinner envetet för dyra hjärtefrågor. Det är en tid för partier med statsbärande instinkter. 

Visst finns risken att ytterlighetspartier får bränsle om de stora partierna kramas i mitten. Tyskland har fått sitt AfD. Sverige har å andra sidan redan fått sitt SD. Och om en S-M-regering kan lösa en del av de problem som oroar svenska folket, är mycket hursomhelst vunnet.


Läs också:

En S-M-regering vore bra för Sverige