I filmen "Måndag hela veckan" blir tv-meteorologen Phil Connors insnöad i en småstad och tvingas övernatta. Han vaknar och upptäcker att det fortfarande är den 2 februari, och det är det nästa morgon och nästa igen. Det ger honom friheten att göra vad tusan han vill, därför att för andra invånare är dagen ny och ingen vet vad Connors gjorde dagen innan.
När man läser utvärderingar av arbetsförmedlingens, AF, arbete är det lätt att tro att personalen tror att de är Phil Connors.
Den arbetslösa som inte aktivt söker arbete ska inte heller få inkomstrelaterad ersättning från a-kassa eller grundbelopp av staten. För att a-kassan ska minska eller ta bort ersättningen krävs att arbetsförmedlingen lämnat in en anmälan. Det gör man sällan.
I slutet på 1990-talet var det debatt om saken. Arbetsförmedlarna ursäktade sin bristande laglydighet med att konsekvenserna blev orimligt hårda för den arbetslöse. Riksdagen lättade på sanktionerna 2001.
Tre år senare granskade Riksrevisionen vad som hänt. Ingenting. Arbetsförmedlarna gav sällan platsanvisningar och när arbetslösa nobbade anvisningen blev de nästan aldrig anmälda till sina a-kassor, trots att följderna nu var lindrigare.
Riksrevisionen var upprörd. Dels för att folk fick arbetslöshetsersättning utan att vara berättigade till det, vilket urholkar förtroendet för försäkringen. Dels för att de arbetslösa har nytta av ett fungerande kontrollsystem. På de AF-kontor där personalen höll god koll fick fler inskrivna faktiskt jobb.
Chansen att få jobb ökar ju fler man söker. Den som inget söker blir utan.
Visst finns det många arbetslösa som har papperspärmar och dataminnen fulla av Tack-för-visat-intresse-tyvärr-brev, i den mån de alls fått svar på sina ansökningar. Inte minst 55+are och invandrare. Likafullt är det värdefullt att fortsätta söka.
Andra arbetslösa anstränger sig måttligt och några knappt alls. En vanlig vecka i vintras sökte en tredjedel av de arbetslösa inte ett enda jobb.
Under åren har utvärderare konstaterat att arbetsförmedlarna sällan anmäler personer som bara söker jobb på hemorten eller i sitt gamla yrke - trots att a-kassan är en omställningsförsäkring.
Denna kortsiktiga snällhet är en långsiktig elakhet. För när det gamla jobbet dyker upp på hemorten går det sällan till den som varit arbetslös i tre år, utan till någon med färskare erfarenhet. Det är bättre att pendla, flytta eller byta yrkesbana. Även om det är besvärligt.
I går kom Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen med en ny rapport, som var som alla de gamla. Fast denna gång gällde det att AF bara anmäler var femte arbetslös som bommat sina kontaktdatum utan giltig anledning.
Pst, arbetsförmedlingen. Det är inte Måndag hela veckan. Alla ser att ni har en anarkistisk inställning till regelverket. Det är dags att visa respekt för riksdagen och inte minst för de arbetslösas framtidsmöjligheter.