Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Efter fusket på Järvafältet måste andra hålla i pengarna

Samtliga studieförbund med verksamhet kring Järvafältet i Stockholm har upptäckt felaktigheter. Studiefrämjandet har tvingats stryka hela 430 kulturarrangemang som aldrig har ägt rum.Foto: JOCKE BERGLUND/AIRPICTURES / JOCKE BERGLUND/AIRPICTURES EXPRESSEN

Folkbildningsrådet har visat att man inte är mogen uppgiften att fördela skattebetalarnas pengar. Om bidragen till studieförbunden överhuvudtaget ska finnas kvar bör de fördelas av en statlig myndighet.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

I augusti i år briserade en jätteskandal inom studieförbunden vid Järva-fältet i Stockholm. Interna granskningar visade på ett systematiskt fusk där hyror betalats två-tre gånger om för samma lokal och där bidrag getts till kurser som aldrig ägt rum och för deltagare som inte ens existerar.

Bara inom förbundet Studiefrämjandet tvingades man stryka 291 000 studietimmar från olika cirklar. Det motsvarar över 33 års dygnet runt-studier.

Så hur reagerade Folkbildningsrådet – den ideella förening som fördelar statsbidragen till studieförbunden – på de allvarliga uppgifterna? Visst borde man väl åtminstone tillsätta en egen granskning? 

Svaret är nej.

– Det är sista steget i vår åtgärdstrappa vid felaktig bidragsanvändning. Vi har inte valt att ta till det i det här fallet ännu. Det vore en gigantisk apparat att göra en granskning av hela verksamheten, förklarade Marie Graner, Folkbildningsrådets generalsekreterare, till TV4 Nyheterna i slutet av augusti.

Inte ens när ett studieförbund tvingas konstatera att en tredjedel av aktiviteterna i hela Stockholms län har visat sig vara en bluff räcker det alltså för att man ska nå toppen på ”åtgärdstrappan”.

Det är svårt att tänka sig ett annat område där ett avslöjande om så omfattande fusk med skattemedel skulle resultera i att organisationerna får granska sig själva.

Men så fördelas inte heller skattemedel till studieförbund på gängse vis. Som nämnt är det föreningen Folkbildningsrådet som fördelar det årliga statsbidraget till studieförbunden om cirka 1,8 miljarder kronor. Rådet i sin tur styrs i huvudsak av förbunden själva. Det är knappast en ordning som borgar för oberoende och transparens. 

Det enklaste sättet att komma tillrätta med problemet vore förstås att dra in statsbidragen helt och hållet.

Men det är svårt att tro att politikerna är beredda till ett sådant Alexanderhugg; merparten av partierna har ju själva starka kopplingar till olika studieförbund.

Många förbund bedriver förstås fina aktiviteter, även om Magnus Ranstorp på Expressen Debatt i tisdags kunde visa hur pengar också går till föreningar som snarare motarbetar demokratin än främjar den.

Men stödet till studieförbunden kom till i en tid när längre utbildning var en bristvara för många vuxna. I dag – när nästan alla svenskar går gymnasiet och det dessutom finns både komvux och folkhögskolor – har de statliga bidragen förlorat det mesta av sin relevans. Vuxna människor borde betala för sin egen fritidssysselsättning. 

Om staten vill stötta en specifik verksamhet, som man gjort med svenskkurser för nyanlända, kan man förstås fortsätta med det.

Men det är svårt att tro att politikerna är beredda till ett sådant Alexanderhugg; merparten av partierna har ju själva starka kopplingar till olika studieförbund. 

Det minsta man kan begära är att en statlig myndighet får i uppdrag att fördela bidragen. Dagens ordning har redan visat sina provocerande brister.