Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Du har inte råd med blåbär i regeringen, Ulf

Några motsvarigheter till Annika Strandhäll och Khashayar Farmanbar vill vi inte se i Ulf Kristerssons regering.
Foto: FREDRIK WENNERLUND / STELLA PICTURES/F. WENNERLUND FREDRIK WENNERLUND
Polis på plats i Malmö efter skotten och mordet i köpcentret Emporia.
Foto: FRITZ SCHIBLI
Det är svårt att hitta ved när svenskarna söker sätt att hantera skenande elpriser.
Foto: ANN-SOFI ROSENKVIST / DN / TT / TT NYHETSBYRÅN

Dålig stämning. Sura miner i partileden. Trista ministrar som inte går igenom rutan. Om Ulf Kristerssons regeringsbygge kantas av sådana fenomen är han på rätt väg.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Sveriges näste statsminister bör göra som Magdalena Andersson när han bildar regering – fast tvärtom.

Andersson utnämnde i november rookien Khashayar Farmanbar till energiminister. Han hade visserligen lokalpolitisk erfarenhet och gott munläder – men vad visste han om den komplexa, akut dysfunktionella energimarknaden? Pinsamt lite, visade det sig snabbt i intervjuer och debatter.

Ett liknande fel gjorde Andersson när hon utnämnde Annika Strandhäll till miljö- och klimatminister. Strandhäll hade förvisso ministererfarenhet, men inte av dessa oerhört komplicerade områden. Och hennes inlärningskurva var minst lika flack som Farmanbars.

Strandhäll är dock en profilerad twittrare med mer än 60 000 följare. Och hon går – liksom Farmanbar – igenom rutan. Var det sådana kvaliteter som avgjorde S-ledarens val?

Det är faktiskt svårt att hitta alternativa förklaringar.

Ulf Kristersson måste i stället fokusera på kompetens, erfarenhet och områdeskunskaper när han bygger sin regering. 

Ebba Busch (KD) och Johan Pehrson (L) får försöka hålla sina egon och partier i schack.

Sverige tyngs av så många allvarliga problem, från systemhotande kriminalitet och segregation till personalkris i välfärden, skenande elpriser, inflation och krig i Europa. 

Regeringsarbetet måste därför komma i gång snabbt. Sverige har inte råd med en regering full av storögda praktikanter. Statsråden bör tvärtom kunna ”landa springande” som Göran Persson uttryckte det när han 2006 ersatte utrikesminister Laila Freivalds med den gamle räven Jan Eliasson.

Samma profil bör gälla för de viktiga posterna som statssekreterare på departementen. 

Sakkompetens är viktigt även på grund av att Kristerssons regeringsunderlag är så spretigt, med en inbyggd, explosiv konflikt mellan Liberalerna och SD. De fyra partierna M-KD-L-SD är inte på långa vägar så harmoniskt samsynta och välförberedda som allianskvartetten var 2006.

Ett sådant meritokratiskt tillvägagångssätt kan väcka missnöje i partiet, om gamla trotjänare, flankfavoriter eller lovande unga förmågor med hög profil i sociala medier får stå tillbaka. Men det är fajter som Kristersson måste ta. 

Småpartierna måste också ta sitt ansvar här. Även om det formellt är regeringschefen som väljer sitt kabinett, kommer småpartierna att vilja utse sina ministrar när fördelningen av departementsposter är färdigförhandlad. 

Man kan förstå om partiledare Ebba Busch (KD) och Johan Pehrson (L) vill ha glassiga portföljer som gynnar partiets varumärke, men de får försöka hålla sina egon och partier i schack. 

En mandatperiod går fort och minnet är långt i Googles tid. Väljarna kommer att döma regeringspartierna hårt om de släpar benen efter sig i reformarbetet.

Landa springande.