Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Drevet mot Kaplan var inte islamofobiskt

Mehmet Kaplan på presskonferensen där han meddelade sin avgång. Foto: Jessica Gow/Tt / TT NYHETSBYRÅN
Språkrören Åsa Romson och Gustav Fridolin. Foto: Anna-Karin Nilsson / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN

Mehmet Kaplans avgång var helt nödvändig. Dessvärre tycks Miljöpartiet fortfarande inte inse det.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Så fick Mehmet Kaplan till slut lämna sin post som bostadsminister. Efter de senaste dagarnas många avslöjanden om miljöpartisten var det oundvikligt. Statsminister Stefan Löfven hade dock påfallande svårt att på presskonferensen motivera beslutet. Löfven upprepade bara sin talepunkt om "en samlad bedömning" och lämnade till slut podiet när han inte kunde svara på reportrarnas följdfrågor.

Men sin fåordighet till trots har Löfven faktiskt rätt. Det var ingen enskild händelse utan den samlade mängden grodor och klavertramp som till slut gjorde Kaplans situation ohållbar.

Bara sedan i torsdags är listan på avslöjanden lång: middagen med en representant från Grå vargarna, oförmågan att efteråt markera mot den islamistiska organisationen Milli Görus och jämförelsen mellan Israels agerande mot palestinier och Nazi-Tysklands behandling av judarna.

En dryg timme innan presskonferensen kom SVT dessutom med nya uppgifter om mycket täta kontakter mellan Mehmet Kaplan och en svensk person som jobbar för den turkiska regimen.

■■ På sina håll har det hetat att drevet mot Kaplan är ett tecken på islamofobi, att bostadsministern som troende muslim har fått utstå extra hård kritik.

Men de som sprider sådana påståenden bortser inte bara från att de som har uttryckt oro över Kaplan påfallande ofta själva har en muslimsk bakgrund, som socialdemokraten Nalin Pekgul.

De glömmer också att alla de felsteg som Kaplan tidigare har förlåtits för. Redan innan Kaplan blev minister hade han hunnit bjuda in den brittiske antisemiten Yvonne Ridley till riksdagen, sagt att det inte gick att "komma dragandes med yttrandefrihet" apropå publiceringen av Muhammed-karikatyrerna och anklagat Säpo för att trakassera muslimer och underblåsa islamofobi.

Efter att Kaplan blev statsråd har han dessutom förklarat att ett av skälen till att ungdomar ansluter sig till IS är den utbredda islamofobin i Europa.

Sammantaget är det således knappast konstigt att Kaplan har ifrågasatts - och han slutligen tvingades avgå. Ett statsråd måste både ingjuta förtroende och visa på gott omdöme. Kaplan gjorde i slutänden ingetdera.

Det märkliga är att Miljöpartiet knappt tycks förstå kritiken. Efter ministerns avgång skickade språkrören Romson och Fridolin snabbt ut ett trotsigt pressmeddelande där de i översvallande ordalag hyllade Kaplan som person. Därmed kan de möjligen sägas ha tagit sitt personalansvar, men knappast sitt regeringsansvar.

För vilka signaler skickar det ut till alla de personer som upprörts över Kaplans osmakliga jämförelse mellan Israel och Nazi-Tyskland? Hur ska det tolkas av dem som är oroliga över att våldet mellan turkiska och kurdiska grupper i Sverige kan blossa upp? Och hur ska man förstå att bostadsministern inte tar avstånd från Milli Görus och dess antisemitiska förflutna? Att alltihop bara var de elaka mediernas fel?

■■ Sammantaget framstår hela historien som obegriplig. Vi har en statsminister som inte kan förklara varför ministern måste gå, ett statsråd som inte verkar tycka att han har gjort något större fel och en vice statsminister som rentav hyllar den nyss avgångne.

Det ger en besk smak i munnen. Har regeringen och Miljöpartiet överhuvudtaget lärt sig något av det inträffade? Eller skulle det lika gärna kunna hända igen?

 

Läs också:

Kaplan var ett fiasko som bostadsminister

MP-politiker hyllar despoten Erdogan

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!