Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Dödligt slöseri med läkemedel

Det finns nya fantastiska mediciner som Sverige inte har råd med. Samtidigt är läkemedel gratis för många. Gör om!

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Det sticks frenetiskt i svenska armar i kampen mot covid-19. Hur mycket vaccinkalaset kostar staten har knappt diskuterats. Inte konstigt, i ljuset av en pandemi så förödande som denna.

Men i vardagslag spelar priset på läkemedel stor roll. Staten subventionerar receptbelagda läkemedel och ju större del av sjukvårdsbudgeten som går åt till sådant, desto mindre kan man satsa på annan sjukvård. 

I fjol uppgick kostnaderna för subventionerade läkemedel, inklusive patientavgifter, till svindlande 34,3 miljarder kronor. 

Mer lär det bli, framöver. Svenskarna åldras – och många nya, smarta läkemedel är extremt dyra.

Då och då kommer tragiska nyheter om sjuka, ofta kroniker, som nekats tillgång till ett nytt läkemedel för att det är för dyrt; det kan handla om miljoner per patient och år. Många nya cancermediciner har blivit så dyra att de nästan är oöverkomliga. 

Men det finns utrymme för förbättringar, skriver Riksrevisionen i en rapport. 

I andra länder sänks priset allteftersom ett läkemedel åldras.

Det är TLV, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, som fattar beslut om vilka läkemedel som ska ingå i läkemedelsförmånerna. Myndigheten ska bedöma om kostnaderna är ”rimliga” ur medicinsk, humanitär och samhällsekonomisk synvinkel. 

Men TLV:s jobb har blivit knepigt, bland annat för att nya läkemedel numera godkänns på ett tidigare stadium i sin utveckling än förr, både i Sverige och, inte minst, i Bryssel. Det gör det svårt att bedöma hur effektiva de faktiskt är, sett till ett ofta skyhögt pris. 

En mer rimlig ordning skulle vara att priset sätts lägre från början och sedan höjs i takt med att läkemedlet visat sitt rätta värde. 

Priserna borde överhuvudtaget bli mer dynamiska, enligt RRV. I Sverige är de påtagligt statiska; det pris som sätts från början av TLV ligger i regel kvar tills patentet går ut. I andra länder sänks priset allteftersom ett läkemedel åldras. Om Sverige gick samma väg skulle TLV få bättre utrymme att ta in nya, avancerade läkemedel i förmånssystemet, enligt Riksrevisionen. 

TLV borde också följa upp efterlevnaden av sina beslut. Många läkemedel är egentligen bara subventionerade i ett visst syfte, eller för en viss grupp, men följsamheten hos läkarna är sisådär. Här kan potentiellt stora resurser sparas; det måste utredas varför läkarnas och TLV:s uppfattningar skiljer sig åt.

Det är gravt slöseri. Mediciner bör aldrig vara helt gratis, vare sig för utvalda grupper eller för gemene man.

Men TLV är bara en av de aktörer som har inflytande över läkemedelskostnader och prioriteringar. Regering och riksdag har stor makt - och dyra vanor.

2016 blev receptbelagda mediciner gratis för barn, exempelvis, med motiveringen att fattiga familjer måste ha råd med medicin. Tre år senare hade uttagen ökat med 22 procent – i alla inkomstgrupper. Den rykande åtgången på receptbelagda hudkrämer tyder på att hela familjer har levt flott på de avgiftsfria ”barnmedicinerna”.

Det är gravt slöseri. Mediciner bör aldrig vara helt gratis, vare sig för utvalda grupper eller för gemene man. En bättre modell är att trappa av kostnaderna när högkostnadsskyddets tak är nått. Men aldrig till noll kronor, det är att be om överutnyttjande. 

När det slösas på ett håll får någon annan lida brist, kanske på en medicin som gör ett plågsamt liv drägligt igen.