Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Detta kan vi lära av krisen för ”Norges SD”

Fremskrittspartiet med partiledaren Sylvi Listhaug i spetsen gjorde sitt sämsta val på 30 år.
Foto: MARIUS GULLIKSRUD / STELLA/MARIUS GULLIKSRUD STELLA PICTURES
SD och Jimmie Åkesson ser nog med viss oro på hur Norges och Danmarks missnöjespartier tappar mark.
Foto: PELLE T NILSSON / SPA SPA | SWEDISH PRESS AGENCY
Det blev som väntat maktskifte i Norge.
Foto: Gorm Kallestad / TT NYHETSBYRÅN

Det finns viktiga lärdomar att dra efter valen i Norge och Danmark. Vill man bekämpa högerpopulismen gör man bäst i att lösa de problem som oroar väljarna.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Som väntat blev det regeringsskifte i vårt grannland Norge. Efter åtta år i opposition tar Norges socialdemokrater – Arbeiderpartiet – med Jonas Gahr Støre i spetsen över taktpinnen. Det betyder att Norden har förvandlats till ett rött bälte. 

Alla statsministrar kommer från vänsterpartier – socialdemokrater i Finland, Sverige, Norge och Danmark och grön vänster på Island.

Lita på att många vänsterröster i Sverige kommer att försöka göra det mesta av detta faktum. Det kommer att talas om en röd våg i Norden, högerpopulismens död och klimatfrågans stora genombrott. 

Och visst har även de svenska socialdemokraterna en god chans i valet nästa höst. Men samtidigt finns det mycket som skiljer Sverige från övriga Norden.

En första sak är att de rödgröna i Sverige redan har suttit vid makten i snart åtta år. De är påtagligt trötta och politiskt passiva. 

Men än viktigare är de skilda verkligheterna. Inget av våra nordiska grannländer lider av ”det svenska tillståndet” med ständiga gängskjutningar och akuta integrationsproblem. De norska och danska socialdemokraterna har också en helt annan inställning i dessa frågor än sitt svenska systerparti.

De bedriver båda en stram migrationspolitik, och har på så sätt berövat högerpopulisterna deras viktigaste säljargument. Danska S har gått längst och lanserat målet om noll asylsökande, men AP har rört sig i samma riktning och exempelvis öppnat för tanken att skicka asylsökande till mottagningsläger i Afrika. 

Effekten av allt detta har blivit att dagordningen i den norska valrörelsen dominerades av helt andra frågor, såsom klimatet. Fremskrittspartiet – Norges svar på SD – gjorde sitt sämsta val på nästan 30 år. För två år sedan var Danmarks motsvarighet – Dansk Folkeparti – med om en ännu mer dramatisk kollaps. Partiet mer än halverades i valet 2019 och fick bara 8,7 procent av rösterna.

Här finns mycket att lära från en svensk horisont. I den svenska debatten florerar mängder av ”teorier” kring varför SD har vuxit rekordartat mellan valen. En stor skuld läggs på M och KD, som har släppt in SD i värmen i stället för att kämpa emot.

Andra ojar sig över den mediala dagordningen. SVT:s Agenda anklagas exempelvis för att vara besatt av gängskjutningar och invandring. Målet tycks vara att public service ska zooma ut från den dystra verkligheten att Sverige ligger i topp över mest dödligt skjutvapenvåld i Europa.

Men vad utvecklingen i Norge och Danmark lär oss är att det finns ett betydligt enklare sätt att minska högerpopulisternas attraktionskraft. Om övriga partier tar itu med de samhällsproblem som oroar väljarna blir missnöjespartierna med tiden alltmer irrelevanta.

Men en så revolutionerande tanke har nog svårt att slå rot i den svenska offentligheten, där man sällan missar ett tillfälle att komplicera de enklaste av samband.