Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det här är sista chansen – sedan är vi alla stekta

Sommarens extremväder borde vara en påminnelse om att alternativet till att göra klimatomställningar är både värre – och dyrare. Foto: TT NYHETSBYRÅN

FN:s klimatpanel skräder inte orden: Ska klimatförändringarna bromsas, måste det ske inom tio år. Det kommer att kosta multum – men alternativet är värre.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

"Det är inte omöjligt att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader – men det kräver snabba ansträngningar av aldrig tidigare skådat slag, i hela samhället", sa Hoesung Lee, ordförande för FN:s klimatpanel IPCC, när rapporten som sammanställer resultaten av 6000 forskningsstudier presenterades på måndagen. 

Om utvecklingen fortsätter som den ser ut i dag kommer den globala uppvärmningen att stiga till tre grader över förindustriell nivå – det vill säga dubbelt så mycket som målet som världen har enats om. Det finns goda skäl att göra allt för att bromsa ökningen. Det verkar som att jordens ekosystem inte klarar mer än 1,5 graders höjning av medeltemperaturen.

Rapporten visar att skillnaden mellan 1,5 procent och två procents ökad medeltemperatur är tio centimeters högre havsnivåer – vilket inte låter som mycket, men skulle betyda att ytterligare tio miljoner människor riskerar att förlora sina hem i översvämningar. 

Lyssna på varningen från FN:s klimatpanel 

Problemet är att vi ser ut att nå den planetära maxgränsen 1,5 grader redan om tolv år.

Om uppvärmningen ska stanna av måste vi minska utsläppen med 45 procent (jämfört med 2010) redan 2030, och nå nollutsläpp 2050. Det kommer att kosta ofantliga summor. Ungefär 2,5 procent av global bnp, enligt experterna.

Men vad är alternativet?

Konflikter, flyktingströmmar, epidemier, skogsbränder, missväxt och orkaner kostar också, både mänskligt och krasst monetärt. Sommarens extremväder borde vara en påminnelse om det.

Det är dessutom så att alla utsläppsminskningar som sker tidigt är mer värda än de som sker sent, eftersom utsläppen ackumuleras och påverkar klimatet i hundratals år. Effekten blir som ränta på ränta på ett sparkonto.

Klimatfrågan måste prioriteras nu

I valdebatten ville både SD och M gärna ställa klimatbistånd mot åtgärder på hemmaplan – med argumentet att pengarna gör mer nytta på annat håll. Det är ett feltänk.

De åtgärder som Sverige kommer att vara tvungna att vidta för att minska våra egna koldioxidutsläpp, i enlighet med Parisavtalet, är det bara vi som kan genomföra. 

Det är inte ens säkert att det vore billigare för statskassan att skjuta omställningen på framtiden. När alla länder ska ställa om samtidigt kommer det att bli brist på kunnigt folk och material, och därmed dyrare. Den som har legat i framkant kan däremot exportera sina lösningar.

Den klokaste strategin är därför inte att vänta och se, utan att agera direkt. När nästa regering ska skriva sin budget borde det vara självklart att subventionerna till fossila bränslen fasas ut, och att både flyget och transportindustrin måste betala för sina utsläpp.

Sju av åtta partier står bakom klimatlagen som stipulerar att Sverige ska nå nettoutsläpp noll om 27 år. Det är inte ett utslag av grön alarmism.

IPCC:s klimatrapport visar att det är i senaste laget. 

 

Läs också:

Klimatet räddas inte bara på toppmöten

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!