Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det är läraren som bestämmer i skolan

ORDNING OCH REDA. Flummigt kompisideal, skolpengssystem och diviga föräldrar har undergrävt lärarnas auktoritet i Sverige.

Foto: Shutterstock

Skolan är ingen lekskola och föräldrarna ska hållas kort.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Förr kunde lärare få fängelse för "könsligt umgänge" med en elev under 18 år. 1984 ändrades lagen. Riksdagen ansåg att den gamla lagen speglade en tid då elever stod i ett beroendeförhållande till sina lärare. Men "numera" kan man inte "utgå från" att det finns "ett sådant beroendeförhållande."

2011 friades en lärare då det inte kunde styrkas att han missbrukat sin ställning "allvarligt" i relationen med en 15-årig elev.

Å andra sidan behövs det inte mycket för att en lärare ska dömas för ringa misshandel och dagsböter om hen tar tag i armen på en oregerlig 17-åring.

 

Paradoxen speglar det svenska skolidealet: ett kärleksfullt, jämlikt kompisrum där alla - lärare, elever, föräldrar - är medbestämmande. Facit blev västvärldens stökigaste skola med snabbt fallande kunskapsresultat.

I en debattartikel i Expressen skriver Claudia Crowley Sörensson om den dag som hon tillbringade i 8-åriga dotterns skola. Hon beskriver kaotiska lektioner där eleverna skriker och struntar i att räcka upp handen, om grovt språk mellan barnen och slagsmål i klassrummet, där även lärarna får slag.

Sörensson anklagar Sveriges föräldrar: Ta ert ansvar och uppfostra era barn! Det är inte skolans jobb.

 

Men för många lärare har föräldrarna blivit ett sänke snarare än ett stöd. 7 av 10 har tampats med föräldrar som lägger sig i läxor och betyg, enligt en undersökning. Hälften har fått hot om att föräldrar ska "gå vidare" om de inte får som de vill.

Rektorn Johan Kant skriver i Expressen att Sörenssons berättelse är representativ för många skolor. En förklaring, tror han, är att föräldrar talar nedlåtande om skola och lärare inför barnen. Ett annat är att många lärare är livrädda för att hävda sin auktoritet.

De känner till fallen med dömda lärare. Och många tror inte att de kan räkna på rektors eller huvudmans uppbackning om de gör något som en elev - och dess föräldrar - ogillar.

 

Läget kunde inte bli mer allvarligt. Vem vill vara lärare i en kaosmiljö där man befinner sig längst ner i hackordningen? Och hur kan kunskap och tankeförmåga växa i kaos?

Den svenska skolmarknaden urholkar lärarens ställning. Kunden kan ju ta sin skolpeng och gå. Den modellen är ett grundskott mot kunskapsnationen Sverige. Självklart borde den förändras i grunden.

Dessutom behövs en kulturrevolution. Lärare måste ha långtgående befogenheter att värna ordningen i klassrummet. Självklart ska hen kunna lyfta ut en störande elev - eller, bättre, ringa en assistent som gör det. Och självklart ska läraren kunna låsa in mobiler och annat som stör.

 

Lärarkrisen är akut. Befolkningsökningen kan komma att leda till större klasser och fler obehöriga lärare. I det läget kan Sverige inte unna sig lyxen med flummig retorik från 70-talet.

Läraren ska vara chef i klassrummet. Läraren ska ha makten och vuxenansvaret. Låt stå!